Sewing in lace part five - it's looking like a skirt!

The amount of hand sewing... I guess we can call it a couture experience. A lot has happened since my previous post: I've sewn all eight darts, cut them open, removed some of the soutache, hand overcast the edges and then catch-stitched them down to the silk organza.

Whew.

Then it was time to actually put it together. First I quickly pinned it together (centre back seam and side seams) and tried it on inside out, just to see the fit. It was actually rather good, so much better than the sky blue dress. So the next step was basting the seams to make a proper fitting, and also because I can't sew when it's only pinned. The soutache slides away from the seaming line and the fabrics shift if the layers aren't firmly basted. (I'm so grateful I basted the silk organza! I would be a mess otherwise.)

The fit was ok, but a bit hard to tell since basted seams tend to give a bit. But good enough, so I sewed the centre back seam, basted in a zipper and tried again. I needed to take in the front a bit over the hips, otherwise - a success! I sewed the side seams, cut down the seam allowances to 2 cm, pressed, removed some soutache (but not too much in case I need to let it out some day in the future), hand overcast the edges and catchstitched them to the organza.

Whew again.

I've also done the waistband; my own version of a faced waistline as described by Clare Shaeffer. First sewing a twill tape just next to the fold line, then cutting down the seam allowance and catchstitching to the organza, then securing some of the soutache that wanted to slip away, and finally fell stitched a wide cotton twill tape (that I folded).

My initial thought was to use Petersham - as Shaeffer suggests - but I thought it would be too bulky; and there's a bit more give in Petersham than the twill tape. I folded the twill tape; but not in the middle, since I wanted a single layer at the top where there is more bulk.

The hem is halfway done: the edge is hand overcast, and basted in place. Catchstitching on its way. The slit is almost done; I need to do something magical about the remaining lace edges. I think it will involve fire and needle... The zipper, hooks and eye and lining is left. Six days until Saturday!

By the way, this might be the reason why I would need to let it out:

Two nights of gluten free scones (almond and buckwheat flour and lots of dark chocolate) with too much butter and Dior or Die (yeah, right that any auctioneer would sell Christian Dior's Bar suit with loads of other couture clothes and not as a main feature...) and very soon a friend is picking me up for this:

The world's best dessert: vanilla ice-cream, salty caramel, dark chocolate and warm berries...

Sewing in lace part two - threads, silk and more to decide

I guess this week's work with my dark blue lace pencil skirt can be described as one step forward and two steps back. On the forward part - I've decided, bought and had delivered the silk from Borovick! The colour is prefect, and will be just as beautiful on its own as a blouse.

I've also thread traced all the seam lines on both the organza and the lace.

(Yes, I re-traced the lower dart.) Why all this thread tracing? Don't I have anything better to do?

Well, apparently not. I would say there are two reasons for this. One is definitely re-discovering Marina at Frabjous Couture and becoming equally green with envy of her couture sewing and equally hugely inspired to incorporate more couture techniques to my own makings.

The other is I have no idea what I'm doing with this skirt. I can't cut these fabrics with ordinary 1,5 cm seam allowance and think everything would be ok. Crêpe satin is a pain in the ass to work with, the lace is so heavy and every seam will be on show if I don't do something special. Thread tracing at least gives me the knowledge of where the seam lines are - or should be - , from both sides. Marking with tracing paper on lace is impossible, almost impossible on organza and I wouldn't want to risk the crêpe satin (and I would only have the markings on one side anyway).

And you should know by know that I like to sew by hand. So all seams and darts are traced with silk thread from my lovely sewing table.

I do love both the hand and the colour of the final combination - the lace at the top, the inky blue-grey crêpe satin in the middle and the black silk organza at the bottom.

And the going back? Well, as I said, soutache lace is heavy. Will it start to sag and loose its shape? Should I (hand)sew it to the silk fabrics and treat all three as one layer? Another thing speaking in that direction is the insightful comment from Mary of Cloning Couture - won't the soutache fray? Mm, it might. It would help if I could burn all the ends, but the netting is in the way and melts faster than the soutache. So perhaps I have to give up the idea of overlapping... And that leaves me with rather bulky seams, and a bit too many darts...

And the lace isn't easy to press. Agony.

I had planned to do nothing but sew today, but it didn't turn out that way. Both because I was so tempted setting up my new laptop, but also because the sewing spirit's been lacking (I guess because I'm rather frightened of that soutache). Hopefully, I have renewed spirits on Wednesday. Tonight, I'll treat myself with Signé Chanel that I finally bought on DVD.

I saw the first episode with some coffee this afternoon, and I've forgotten how good it is. You are actually there, in their ateliers! I saw it years ago when you still could see a high resolution version on YouTube, (due to copyright it was of course removed). Since then I've wanted the DVD but thought it was too expensive. And it still is, but it's not getting cheaper so... I also found a new - old - book on couture sewing - Sew the French Way.

I've always found it rather strange that most sources on couture sewing are from USA when in fact it origins from Paris. Vintage Couture Tailoring is the only European example I know of. Sew the French Way by Line Jaque is from 1961 but first published in French in 1956 as Le Savoir-Coudre de Femmes d'Aujourd'hui and will accompany me tomorrow on a night away with work (if I'm not too occupied at the spa facilities...)

I hope I wake up on Wednesday morning with a clear plan for the soutache. Now, chocolate and Chanel!

Behind the scenes in tailoring

So I've finished the book Bespoke - Savile Row ripped and smoothed by Richard Anderson. He was 17 when he first set his foot on Savile Row and Huntsman; bespoke tailors since 1849. (Don't miss the gorgeous pictures on tailoring!) He started in February 1 1982 - four days before I was born - and he's still on Savile Row but now Master Cutter for Richard Anderson Ltd.

He describes a different world, of cloth, cigarettes, loads of money, men and a deep, deep love for craftsmanship and quality. Needless to say, I loved the book and learned a lot about bespoke tailoring.

I thought it was the tailor that was the good of Savile Row. Turns out it's the cutter. It's the cutter that measures the client and makes the paper pattern. But it's an apprentice or someone else low on the food chain that actually cuts - or strikes - the cloth. Strange. Then the tailor (sometimes "the baster") bastes everything together, the CUTTER does the fitting, changes things like a quarter of an inch (6,35 mm)! here and an eighth of an inch (3,175 mm)! there, then the apprentice rips up all the basting and the tailor sews again. Fitting - alterations - sewing - pressing - fitting - and hopefully done.

Bespoke really is far from ready-to-wear. The ideal is at least eight weeks between your first appointment and when you actually want to wear it - although there are numerous stories on clothes taking several years from start to finish; sometimes depending on the cutter's unwillingness to finish a garment, sometimes a stubborn client (those two often seems to correlate). Suddenly it doesn't sound so strange that it took me a couple of years to make both my Dior jacket and winter coat. On the others hand, a suit or jacket from Savile Row lasts a lifetime.

Bespoke tailoring is really all about the hand and the eye. Anderson uses the Thorntonian system to draft the pattern:

halve your depth of scye... come up two inches to account for the inlay... add three-eights here for your waist seams

but says it's only half the job. Then you need to take into the account the slightly lower right shoulder, the arch of the back, the posture... Only the straight seams are made on machine, the rest by hand. You never set in a sleeve by machine on Savile Row! Late in the book, Anderson gets upset by a company claiming to make bespoke suits:

Some 'bespoke' houses put their sleeves and shoulders in by machine, which can compromise a garment's longevity; some fuse their chest canvas with a synthetic adhesion that (unlike padding inserted by hand) does not mould as well to the wearer's body and over time can cause unsightly corrugation in the lapel, some, like Sartoriani, do not even cut unique patterns.

Although the tailoring world described by Anderson in the book is a very male one, a look at their websites today proves that the world - thankfully - is changing, since there are quite a few young women working there now. But female clients are rare, although Katharine Hepburn is one example - and the woman who wore the red coat by Hardy Amies I saw at the Clothworker's Centre back in February.

The book ends with a glossary of tailoring (and non-tailoring) words. Flash basting is my favourite: "Superfluous basting stitches put into a garment at the fitting stage (or for display in a shop window or website photograph) to impress the customer." Nah, it's not all about the eye and the hand - it's about putting on a show as well.

Slowly and with a couple of detours

Well, I'm slowly working my way back to sewing and blogging with a couple of detours. And some bronchitis.

But I did spend some time in Stockholm last week, and surprisingly enough I didn't spend any money on Simbra Siden. I did spend some, but worryingly little, at Ohlsons tyger. (Worryingly not because I-planned-to-spend-more-what-is-wrong-with-me but worryingly because under what circumstances was this fabric made when it only cost me 60 SEK per metre?)

The fabric is so far from what I normally buy, but for that price and 100% viscose I still thought it worth a chance. (I thought about Oonaballoona when I bought it but I think she would describe it as rather discreet...) I also bought some elastic thread - I thought of a dress (duh) that's easy to throw over your head when you're going to the beach or picking up some milk. Shirring in the back, something simple in the front, straps, and a skirt. Not too wide, I only bought 2 metres. But that's not first in line.

First in line is a dress from the Ultimate Dress Pattern. I ironed the fabric yesterday, despite the bronchitis, and also ironed the lining (after both fabrics been pre-washed of course). I went to Malmö a couple of weeks ago to drink champagne with a very dear friend, and made (another) detour to buy Bemberg lining, the Queen of linings (or so I've heard. I haven't used it yet.)

(I watched the Antiques Roadshow (BBC-version) while ironing. What you see (if you have super vision) is a painting of the then new queen Elizabeth II. The (female!) artist got a piece of her dress material to be able to paint it well, since the painting is based on a photograph (also taken by the artist). Isn't that amazing? A piece of the fabric of the dress the queen wore?)

I'm still going back and forth on the lining. I'll use the Liberty Cotton Tana Lawn that I imagine is very nice to have close to your skin. On the other hand, that requires more frequent washing, and since it's a rather fitted dress, also a lot more wear on the derrière. A lining, just slightly smaller than the main fabric, would handle that wear so the bum doesn't start to sag. (The bum of the dress, not mine.) But, once again, it is a summer dress and adding another layer, even if it is the Queen of linings, could make it less breezy to wear. I do need to decide soon. And decide on the neckline, both front and back.

Other detours have included a small re-design of my blog. I love the new fonts! And an over-all cleaner appearance. (I started considering Wordpress instead of Blogger since that seems to be what everyone is doing, but the more I read the more hesitant I become. It seems like quite a lot of work, both building it up and maintaining it. And I do love the simplicity of Blogger, compared to the dashboard of Wordpress which I've encountered on my posts for We Sew Retro. So I decided to stay where I am and just fix it up a bit. I hope you like it!)

Instead of buying new clothes in Stockholm, I bought a new perfume. It fits great in with my Pinterest boards of a luxurious and ladylike - Crème Brûlée from Laura Mercier. It's sweet, and there's lots of vanilla, without being too cute or too sweet or too girly - actually it's described as "decadent yet sophisticated". I love it.

Of course I drank champagne. And ate some duck (isn't that what you do on vacations?) And bought a book with taglines such as "like Kitchen Confidential but for tailoring" and "You'll never look at a suit in the same light again..." Dramatic, eh? I'll report back!

Today I finally got around to clean my new (vintage) nightstand that I bought at a flea market in Helsingör last weekend. I'm glad it wasn't any bigger, because it was perfectly enough to carry that one home through Helsingör, on the ferry and running to the bus to take me home. It fits so brilliantly in my bedroom that I hardly can believe it - fifty shades of green!

And, finally, what do you do when you're working on your comeback? Of course, you buy some new gadgets. I've felt the need for better photos on my garments - both sewing and vintage - but it's so damn hard. So this cute thing will help me hold my camera or phone, and another cute thing will be the remote (but the second cute thing didn't work so I'll need to exchange that). Then - outfit pictures here we come! (The only problem left is the object, i.e. me who never will be very photogenic.)

Well, I said there was a lot of detours. Now I really need to decide on those necklines. And give this bronchitis some rest.

Februarifynd

Nu är det visserligen mars och officiell vårmånad (svårt att tro med dagens snöblandade jox) men jag gjorde några fynd de där sista dagarna i februari.

Bokrean har ju alltid potential för nya bra böcker; så även i år. Vogue om Christian Dior och om Coco Chanel. De har legat på min önskelista ganska länge, men helt enkelt inte tillräckligt högt upp för att prioriteras. Nu gav jag 69 kronor styck för dem...

Igår var det utförsäljning av kostymförråden till Malmö opera. En ganska hysterisk tillställning. Jag var vid operan strax innan de öppnade och då ringlade sig kön så lång så lång... Som tur är stod en vän i kön och kände igen min kappa, så jag kunde kapa kön med i alla fall två tredjedelar. Vi kom in kanske efter en halvtimme, till en helt sanslös hysteri och overkligt många beiga kåpor och caper. Om det någonsin funnits några storartade fynd hade de försvunnit i de där sopsäckarna vi såg bäras ut. Jag köpte en prästkåpa.

Eller snarare, jag köpte lila ull och magentafärgat siden. (Och fick en kalott på köpet för mina 150 kronor.) Kön för att betala vara nästan värre än kön in, och hade det inte varit för att jag gått upp alldeles för tidigt en lördag, och stått alldeles för länge i kö för att komma hem tomhänt hade jag lagt ner den där prästkåpan.

Sen köpte jag god sallad, god juice, Gods & Gårdar och satte mig på tåget hem. Efter en liten tupplur åt jag upp den väldigt goda kakan och tittade på Skattejægerne och var något så när återhämtad.

Dessutom dök min kappa helt oväntat upp i min bloggfeed - Kollabora visar upp den bland sina The Weekly 6. Glädjen!

About some bargains in February (even though it's March today and officially spring; hard to believe with the rain-snow coming down). I found two books on the annual book sale; Vogue on Christian Dior and Coco Chanel that never made it to the top of my wish list. 

Yesterday, I was early at the Malmö Opera for their costume clearance, like far too many others. After a log of standing in a queue (to get in, to pay and in between fighting with the crowd), I left with a priest robe. Or rather, with purple wool and magenta coloured silk (and a skull cap on the side). I'd gone to far too much trouble to go home empty-handed. I treated myself with some good salad, good juice, and a good magazine on the train back home, took a nap and then some very good cake and my favourite tv-show about antiques. 

To top things off, my coat showed up on my blog feed - Kollabora featured it among its The Weekly 6. The joy!

Siden Sammet

När jag är i slutfasen av ett sömnadsprojekt går det väldigt, väldigt långsamt. Jag tror egentligen att jag hade kunnat avsluta kappan idag, men istället fållade jag upp en klänning som redan hängt ett par veckor, började med ett blogginlägg om vilka verktyg man behöver för att sy och letade vintagemönster för mitt Vintage Pattern Sewing Pledge.

Och sen satte jag mig med en av mina bästa böcker - en Maria Lang som utspelar sig i en syateljé!

Förutom att det är en väldigt bra deckargåta kan Maria Lang sina tyger och miljön i en ateljé.

Jag hade inte tackat nej till vare sig rosa shantung eller stormönstrat helsiden...

Nu ska jag läsa ett par timmar och sen sova. Till helgen blir kappan klar, jag lovar!

Instead of finishing my coat, I hemmed a dress, searched for vintage patterns and started a blog post about tools you need for sewing. And then I sat down with one of my best books - a crime novel by Maria Lang (the Swedish version af Agatha Christie) taking place in a sewing atelier. She knows not only about murders but also about fabrics! 

But I will finish the coat this weekend, I promise!

Adjö 2014 - goddag 2015!

Igår firade jag slutet av 2014 med galet god mat och galet gott sällskap. Själv maxade jag med modig klänning över dubbla underkjolar, svinhöga klackar och strassdiadem i håret. Under champagneskålandet var jag den enda som inte frös i mina vintagepälsar.

Idag firade jag början på 2015 genom välplanerad långfrukost.

Jag och nyår har helt enkelt inte den bästa historien, men det ville jag ändra på i år. Förutom att själva aftonen blev superlyckad hade jag förberett för att första dagen skulle börja rätt. Efter de obligatoriska äggen blev det därför (glutenfria, hembakta) croissanter, favoritchokladen (ljus tryffel med havssalt), kaffe, antiktidning och två presenter. Den ena bara för att jag fick handdukarna så fint inslagna i affären, den andra hade jag hoppats skulle hinna fram till jul. Eftersom den inte gjorde det blev det nyårspresent istället.

En tjock bibel om drapering. Jag har läst strålande recensioner, och eftersom det bland exemplen finns två vintage Dior som draperas så kunde jag inte motstå den... Min egen recension av den kommer så småningom!

Nu firar jag vidare med räkor, dokumentär om slott och kanske lite mer champagne...

Yesterday, I celebrated the ending of 2014 with good food and good friends, in bold colours and glitter. This morning, I celebrated the begining of 2015 with a great breakfast and gifts for myself, including a book on draping. The celebrating will continue with shrimps, a documentary on castles and perhaps some more champagne...

Om du kan sy, kan du sy couture

Det säger i alla fall Claire Shaeffer i sin bok Couture Sewing Techniques (den reviderade versionen från 2011). Jag började med den under en lunch på slottet, och har läst lite här och lite där och har precis avslutat den (precis som i 3 september...). Parallellt läste jag faktiskt två andra böcker om finare sömnad; Couture Sewing Tailoring Techniques av samma författare och Vintage Couture Tailoring av Thomas von Nordheim.

Det är väldigt olika böcker; Shaeffers och von Nordheims. von Nordheim går igenom steg för steg hur man syr en damkavaj enligt konstens alla regler. Det är tydliga foton - och många - och det gör instruktionerna som helhet väldigt tydliga för mig.

von Nordheim började sin karriär i en couture-salong i Tyskland, kom till England under 1990-talet där han arbetade för Lachasse (uppenbarligen det sista couture-huset i London) och när det stängde fortsatte han sy för privata kunder parallellt med att undervisa. Det märks i boken att han vet vad han gör, för han har gjort det många, många gånger.

In couture, each atelier has its own way of working, and you are guaranteed to get ten different results from ten different couturiers by ordering ten identically styled garments, made from the same fabrics.

Det citatet känns så trösterikt. Det finns inte riktigt rätt och fel, det finns olika. Och ju mer man syr desto mer hittar man sitt eget sätt. Hela hans bok är en aha-upplevelse och en insikt att det inte är svårt - men det tar tid och kräver precision. Om man är det minsta sugen på att sy ett skräddat ytterplagg ska man köpa den här boken!

Shaeffer har en annan bakgrund - hon har studerat sömnad, bland annat i couture-ateljéerna i Paris, har en stor egen samling av couture (av bilderna att döma är mycket från 1980-talet), har skrivit över 20 böcker och designar mönster för Vouge under etiketten Custom Couture Collection. Och så syr hon så klart själv.

Couture Sewing Techniques börjar med ett ganska underbart kapitel om hur det ser ut och fungerar i ateljérna. Boken är nästan värd att köpa bara tack vare det.

Men sen finns det nackdelar, och det är tyvärr många. Jag tycker det är svårt att följa instruktioner som är så textbaserade och så lite bildbaserade (foton eller illustrationer spelar ingen roll, bara det är en bild). Om det inte finns en bild på i alla fall slutresultatet så förstår jag inte riktigt när jag ska använda de olika teknikerna, och jag förstår inte hur det är tänkt att se ut. Även när hon har illustrationer saknas det ofta bild på slutresultatet. Layouten är ganska rörig; mitt i en beskrivning kommer det ett uppslag eller flera om något helt annat, och man får bläddra fram och tillbaka. Rubrikhierarkin är otydlig så man vet inte riktigt vilket avsnitt man befinner sig under. En teknik man hänvisar till kommer långt fram i boken - jag föredrar en mer kronologisk ordning. Men det som framförallt är besvärligt är bristen på bilder.

Couture Sewing Tailoring Techniques (2013), också av Shaeffer, stör jag mig lite på av en annan anledning. Här finns nämligen mycket av bilderna och steg-för-steg som jag önskar mig, men det är egentligen samma som i hennes Couture Sewing Techniques. Illustrationerna är samma fast större, och många fler foton - och dessutom följer det med en DVD på cirka 90 minuter. Så egentligen är den ett ganska bra köp, men jag tycker det är lite fult att använda så mycket av materialet från den tidigare boken till den nya - men DVDn och fotona ursäktar ändå en hel del.

att von Nordheim har rätt i att alla ateljéer arbetar olika tvivlar jag inte på - han och Shaeffer beskriver sömnaden av en kavaj helt olika, och av någon anledning är jag mer välvilligt inställd till von Nordheims sätt. Kanske för att den boken är annorlunda uppbyggd?

Många av Shaeffers exempel är som sagt från 80-talet, vilket tyvärr inte gör saken bättre, och ett par bilder stör jag mig ohyggligt på. Inte minst bilden ovanför. Hur kan den vara ett exempel på haute couture när knapphålen inte sitter symmetriskt?

Det blir ändå en hel del aha-upplevelser av Shaeffers bok - inte minst att så mycket sys från rätt håll. Att kontrollen är oslagbar jämfört med att sy från avigan och sen vända ut och in säger ju sig själv, men jag har ändå inte trott man gjort det annat än för toiller. Eller hur man sätter i en infodring i halsringningen - inte genom att sy från avigan, klippa ner och klippa jack, pressa och sy ner i alla fall. En hel del blir jag så klart sugen på att prova, och en del har jag redan börjat med. Eller snarare slutat med; som att backa i början och slutet av en söm för att säkra stygnen. Som Shaeffer skriver så blir tyget lite stelare där och inte minst - det är ett helsike att sprätta upp utan att skada tyget. Så jag är tillbaka till att knyta knutar, precis som mamma lärde mig (och som jag sedan blivit bortlärd på andra håll...) Att öppna insnitten för att minska knöligheten har jag redan använt mig av på Diorkavajen vilket gett ett strålande resultat.

Med hjälp av båda, men framförallt von Nordheim, vågade jag också tackla handsydda knapphål i min Dior-kavaj...

If you can sew, you can sew couture - according to Clare Shaeffer. Some thoughts about her two books on couture sewing techniques, and the excellent Vintage Couture Tailoring by Thomas von Nordheim. I even dared the handsewn buttonholes...!

Vintagebröllop

Mitt vintagebibliotek (det som innehåller böcker) utvidgas med jämna mellanrum. På bokrean i år fanns till exempel Vintagebröllop (som har samma upplägg som till exempel Vintage Fashion, Vintage Handbags och Vintage Jewellery. Ett kapitel per årtionde.) och den köpte jag så klart, men det är först under senaste veckorna jag har läst det. Ett årtionde är lagom kvällsläsning.

Som vanligt är det 40- och 50-talen jag dras till. Jag är visserligen ett stort fan av spets på en brudklänning, men klänningen här ovan är helt sanslöst elegant.

Studera bara ringningen! Dessutom är den så smart gjord att man kan plocka av ärmar och axlar och vips hade man en balklänning! Den fotades av Norman Parkinson för brittiska Vogue 1952 och kostade 29 pund när det begav sig. Det är ungefär 8 500 kr idag. Det är inte mycket för en bröllopsklänning...

Grace Kellys brudklänning från 1956 är fortfarande en av de vackraste klänningar som gjorts. Kanske inte så konstigt när man använde 23 meter peau de soie (en finribbad sidenrips - och alla vet väl hur mycket jag älskar sidenrips?), 90 meter tyll, 23 meter sidentaft (en annan prasslig favorit) och 275 meter valenciennespetsar. (Begrip hur mycket tyg det är. När jag gjorde min vardagsrumslampa använde jag 13 meter tyll och trodde ett tag att jag skulle drunkna i det.) Helen Rose, kostymör på MGM låg bakom designen.

En annan favorit är den här avskalade klänningen som representerar The New Look. Ceil Chapman gjorde klänningen i slutet av 1948 till Nancy Pike som gifte sig med William F Talbert. Den är bara så flott; och så den där tiaran / kokoshniken på det!

1960 fotade sir Edwyn Hardy Amies sina skapelser på en flott trappa. Den här tyllbomben är magnifik, och tiaran är verkligen pricken över i:et. Klänningen i bakgrunden visar vad 60-talet är på väg.

Men även en bild från 1980-talet kan inspirera - antagligen för att det finns tydliga 50-tals referenser. Stora strassbijouterier till exempel. Bilden är från en modevisning i Paris 1989.

I boken finns också en del om den manliga klädsel, vad man åt och vad som var trenderna kring bröllop i största allmänhet. Lättläst och småtrevlig, och riktigt vackra bilder. Kan rekommenderas.

A review of Vintage Weddings; a nice book with really beautiful pictures.

Nästan överdrivet romantisk klänning

När jag hastigt och lustigt bestämde mig för att fly mörkret i vintras insåg jag bristen på enkla bomullsklänningar. Det är så sjukt mycket enklare att hitta finklänningar i siden när man letar vintage - antagligen av den enkla anledningen att de användes mer sällan och därför bevarades i högre utsträckning. Bomullsklänningar däremot användes till vardags tills de var helt utslitna och blev därefter mattrasor. Nåja, jag är ju inte helt utlämnad åt vintage, och trots att jag var så trött att jag såg i kors - därav behovet av sol och därmed en sommarklänning till - sydde jag enklast tänkbara klänning till mig.

Livet är i stort sett mitt grundmönster rakt av: ärmlöst och med insnitt på fram- och bakstycke. Till den här ritade jag hög ringning fram och låg ringning bak (men givetvis inte så låg att bh:n syns). Vid kjol, som bara består av tre rynkade rektanglar och sen fastsydd i livet.

Tyget köpte jag för några kronor metern i Indien (ja, jag begriper också hur det är möjligt. Just den dagen i tygaffären hade jag inte en tanke på det, vilket så klart är ett väldigt dåligt försvar.) Det är extremt tunt, och eftersom jag inte ville att det skulle vara see-through satte jag foder i livet. Enklast möjliga, bara bystinsnitt och fastsatt i ringningarna, och så fick det hänga fritt. Fodret i sig är lika tunt, i siden som min syster köpte åt mig i Kina för flera år sen, men tillsammans blir det tillräckligt opakt. Kjolen fodrade jag inte eftersom den är så hårt rynkad - det är helt enkelt så mycket tyg att det inte är genomskinligt längre.

Det roliga är att jag inte använde klänningen på Lanzarote. De enda gångerna jag använde klänning var till frukost och middag, och att ha på sig en ny vit klänning då kändes som gjort för att grisa ner sig med tomatjuice eller revben. Så på morronen hade jag en rejäl rutig färgglad sak och på kvällarna hade jag mina finklänningar i siden. (Däremellan hade jag träningskläder, badkläder och strandtunika.) Denna överromantiska blommiga åkte hem oanvänd.

Istället hade jag den på mig idag. Utmärkt för en liten cykelutflykt till Sofiero slott.(Ha! En selfie jag är nöjd med! Högst avancerad fotografering dessutom; kameran är på självutlösning och fastkilad mellan cykelkorg och handväska. Det är jag och MacGyver.)

Ni ser vad jag läser? Couture Sewing Techniques av Claire B Schaeffer. Den förtjänar ett eget inlägg när jag läst klart den - den är helt enkelt super!

Sewing a simple summerdress in cotton, and enjoying lunch at a castle. 

Efter Vintagemässan

Igår var jag på Vintagemässan i Malmö, en av årets vintagehöjdpunkter. Min eufori går inte att ta miste på vare sig när det gäller 2012 eller 2013, men vad som hände igår kan jag inte riktigt svara på. Luften gick ur. Jag hoppas det var (tillfälligt) ur mig och inte ur hela vintagevärlden, men jag och C - som inledde med en väldigt trevlig brunch/förmiddagsfika - fick nästan den känslan. Lite mindre folk. Lite mindre vintage. Lite mer nyproducerat. Lite mer 1990-2000-tal. FN92 tog som vanligt andan ur mig, men det gjorde i vanlig ordning också priserna... Väldigt mycket färgglatt 60-70-tal som jag vet att många gillar, men då inte jag. Kanske var jag bara trött och ur fas efter en intensiv jobbperiod, eller kanske har den stora vintagevågen klingat av lite för den här gången. Eller också hade jag bara sjuk otur med att allt jag var intresserad av hade midjemått på 68 eller 80 och inte ett lagom 72.

En enda ynka sak kom jag hem med - Bonniers månadstidning från 1948. En investering på hela 30 kronor...

Den nedre visar en Diormodell i taffeta imprimé med café-au-lait färgad botten och mönster i klargrönt - hos Märthaskolan. Ja tack.

Tröstade mig imorse med att en klänning som jag trott varit förlorad från en av fb-grupperna nu faktiskt är på väg hem till mig. Mer om den när den anländer!

Mademoiselle Oiseau

En av modevärldens favoritillustratörer har precis släppt en barnbok, som funkar väldigt bra för vuxna också; om den excentriska Mademoiselle Oiseau och 9-åriga Isabella som bara känner sig ... tom.

När Lovisa Burfitt fick i uppdrag av Rörstrand att designa en porslinsserie fanns Mademoiselle Oiseau redan i Lovisas huvud. Och nu finns mademoisellen alltså i bokform; formgiven av Lovisa och med text av Andrea de la Barre de Nanteuil (bara längden på det namnet passar in i boken - ståtligt!). Förutom att det är en fin och fantasifull berättelse som jag hade älskat ännu mer som 10-åring, finns en massa referenser till modevärlden (och som skönt nog inte förklaras. Förstår man förstår man, annars inte, och det gör ingenting.) För vem hade trott att Marchesa Luisa Casati hade en syster!?

Bilderna är så klart underbara, och så här magnifik är hallen hemma hos Mademoiselle Oiseau.

Det säger väl sig självt att man faktiskt blir blå när man är låg och lite blue...

Spring och köp. Den kostar typ ingenting (134 kronor).