In print!

I've finally seen my coat in print! Threads kindly sent my a copy that arrived the other day, and I've carried it around since. Kind of.

I'm thrilled!

In case you want to read more, just scroll down one post to The ruby red coat in Threads, where you get links to the posts on making the coat.

The ruby red coat in Threads

I had my favourite kind of morning today; it's a National holiday in Sweden so no work. I lit the candles, made eggs and lots of coffee while reading blogs.

Then I got a comment on my own blog that more or less made me jump up and down with joy and pride:

This evening I saw your red coat in Number 183 of Threads Magazine. It's beautiful and quite elegant. Anxiously awaiting your blog detailing the garment's construction. You are to be applauded on your work.

Thank you, thank you kind anonymous reader! I've spent part of the day translating the original blog posts about the ruby red coat since they were mostly in Swedish. So to all my international readers, now you can read about the beginning, the sewing and the end in three new old posts:
The coat begins
How to make a coat
A finished coat

After Threads contacted me I was afraid of jinxing it, so I was very happy when I signed the photo release. And now I can't wait until I get my hand on a copy of the magazine as well!

I didn't jinx it!

I was afraid that if I posted here before my coat shows up in Threads, I would jinx it all. I think I'm on the safe side - Sarah has confirmed that my photos were good enough to use, and today I signed the photo release to The Taunton Press to use my pictures!

I felt very professional signing that document. (It helps that's on a thick, structured paper as well, not the flimsy ones you're used to.) The coat is scheduled for issue #183 - can't wait!

Are you afraid of jinxing it?

Well I am. At least when it comes to writing it down and publish on the blog. But I will anyway, mostly because it's so great news but also to get back in the blogging saddle.

I'm gonna be in Threads Magazine! Or not really me, but my coat. I got a lovely e-mail from Sarah at Threads a couple of weeks ago, saying they would love to have my garment featured!

The first plan was to fed-ex the coat to Connecticut. I thought it was a crazy idea, thinking it might be cheaper to put me inside the coat on a regular flight, but it felt so good to tell people my coat was being fed-exed to USA for a photo-shot. After Sarah looked at the cost for shipping, we settled on me taking the photos.

Of the instructions I got, one was to pick a neutral background. Well, if you know me, you know I don't have any neutral backgrounds. Sea green doesn't really count, but it was the best one. The only problem with my light and bright apartment is there are shadows everywhere - even on rather cloudy days.

I used the same dress stand for this one, only moved around the padding from hips to bum to support the pleating. The bodice of the coat needed a lot more support than the Dior jacket; I guess both because of the weight of the skirt and because it's so much softer and less tailored and engineered than the jacket. There's a huge amount of padding on the dress stand, and when I ran out of that, handkerchiefs and silk scarves had to suffice.

You do not want to know how many photos I've taken. (Well, you probably do. 189.) There is always some lump or wrinkle or crease or strange angle or annoying shadow - or some padding on their way out. But just now, I selected the best 10 and sent to Sarah for an evaluation.

Well, this wasn't among the chosen ones. See the sad and limp left sleeve? No good. (The photos will of course be silhouetted and everything, but I leave that to the pros at Threads.)

I just hope I don't jinx it by publishing it here.

En färdig kappa - A finished coat

This post was originally in Swedish, with only a short summary in English. Since the coat is now (January 2016) being featured in Threads #183 it deserves a full translation!

Och med ett par dagars marginal före London-resan blev kappan färdig också. För att göra bilderna lite finare snöade det natten innan fotandet - mörkt rött till vitaste vitt!

And a couple of days before going to London I finished the coat. To make the pictures even more beautiful it snowed the night before taking these photos - dark red against white...

Kappan framifrån. Här ser man att det drar lite i knäppningen som jag pratade om i förra inlägget. Det stör mig, men jag kan inte lista ut vad det beror på så därför får det vara.

The front of the coat. Here you can see the pulling of the fabric that I wrote about in my previous post. It bothers me, but since I can't figure out the reason I'll just leave it. 

 Från sidan ser man att det nästan blir lite turnyr av alla de där vecken på rumpan. Det gillar jag!

From the side, all the pleating almost make it look like a bustle. I like that!

 Alla veck i sin fulla glans. Jag älskar hur det svischar när jag går i den här kappan!

The pleats in their full glory. I love the swishing sound when I walk in this coat!

Jag blev helt paff när jag såg den här bilden. Fallet är ju magiskt - och det har jag skapat!

I was quite astonished when I saw this picture. The drape is magic - and I've made it!

Tack till J som tappert fotade mig på lunchen!

Thanks to J who bravely took those photos during our lunch hour.

En kappa blir till - How to make a coat

This post was originally in Swedish, with only a short summary in English. Since the coat is now (January 2016) being featured in Threads #183 it deserves a full translation!

Och efter den onämnbara magsjukan kom förkylningen. Det är nästan så jag undrar om den här kappan verkligen vill bli bloggad om?

And after the stomach flu you don't want to talk about came the cold. I almost wonder if this coat don't want to be blogged about?

I alla fall, i livet dubblerade jag yttertyget med mjuk och gosig shetlandsull. Allt eftersom jag sytt sömmarna klippte jag ner shetlandsullens sömsmån och pressade ordentligt för att inte få det så tjockt och klumpigt.

Anyway, for the bodice I interlined the outer wool with soft and cuddly Shetland wool. Once I sewn the seams, I cut down the seam allowances of the Shetland wool and gave it a good press to get rid of the thickness and heaviness.

Och satte i mjuka runda axelvaddar.

And attached soft shoulder pads.

Kjoldelen är egentligen bara fyra rektanglar - två fram och två bak med en total vidd på 3,5 meter. I sidsömmarna finns fickor - så klart! Jag la samman foder och ull (men ingen shetlandsull i kjolen!) och sydde ihop högst upp, och sen experimenterade jag mig fram till lämpliga veck. När jag hängde in den i garderoben hade jag djupa veck över sidsömmarna, men jag blev bara bred som en ladugårdsdörr av det. Istället la jag djupa motveck fram och många små bak och inga alls över sidsömmarna. Det tog ett bra tag att få ordning på både antalet veck och djupet på vecken för att få det att matcha alla sömmar - nackdelen med prinsessömmar - och ytterligare ett bra tag att sy fast det.

The skirt is really just four rectangles - two in the front and two in the back with a total width of 3.5 metres (3,8 yards). Obviously, I inserted pockets in the side seams. I attached lining and wool together (no interlining in the skirt!) and then experimented with different pleats, working on the stand. When I put the coat to rest in the wardrobe I had deep pleats over the side seams, but it only made me look like a very wide person. It took me quite a while to sort out both the number and depth of the pleats to match up all seams - the disadvantage of princess seams - and another while to sew them together.

När man har många sömmar att matcha tycker jag det är lättast att först sy fast över sömmarna, och gärna med extra långa stygn. Då är det inte så farligt att sprätta upp ifall tygerna glidit isär. Eftersom jag hade så otroligt många lager och det var otroligt tjockt, gled lagren mycket mer än vanligt. Det krävdes både tråckling och nålar för att få till matchningen av sömmarna (och ett par försök med en del sprättande emellan).

When there are many seams that need to match, I find it easier to first sew just over the seams with long basting stitches. Then it's not so bad to un-pick it if the fabrics have slided. Since I had so many layers of fabric and extremely thick, the layers slipped more than usual. It needed both basting and needles to match up all those seams (and a great deal of un-picking...).

Här ser ni tjockleken... Men min Bernina, hon bara stretade på och producerade lika jämna stygn som vanligt.

Here you can see the thickness... But my Bernina just kept going and made as even stitches as usual.

Sen graderade jag midjesömmen och korsade fast lagren uppåt, för att få så lite bulk som möjligt.

Then I graded the waist seam and catch stitched all the layers to reduce as much bulk as possible.

Mina största bekymmer var foder och infodringar. Fodret klippte jag till och sydde fast redan innan kappan åkte in i garderoben, och det är helt fel väg att gå. Foder gör man när resten är klart, för det händer så mycket på vägen. Fast jag använt samma mönsterdelar till fodret som till ullen - och dessutom sytt in ullen en hel del! - var fodret lite för litet. Jag fick skarva i ärmarna...

My biggest trouble was the lining and facings. I cut the lining and sewed it together before the coat took its break in the wardrobe, and that's the wrong way to do it. You do the lining when the rest is finished, because so much happens on the way. Even though I used the same pattern for the lining as I did for the wool - a fitted the wool and made it a lot smaller - the lining was to small. I had to lengthen the lining in the sleeves...

... och jag fick skarva mitt fram eftersom jag inte fick till mina tänkta infodringar.

... and in the front because I messed up my facings.

Jag kunde inte få till hur det skulle se ut när jag kom till kjoldelen. Var skulle jag göra av infodringarna bland alla vecken? Skulle jag sytt fast infodringarna innan jag veckade - men jag kunde ju inte gärna ha sytt fast infodringarna innan livet och kjolen var ihopsydda? Jag begriper det fortfarande inte. (Antagligen skulle jag inte haft så djupa veck fram att de nådde ända fram till mittsömmen...)

I couldn't get the facings right for the skirt. Where would I put the facings between all the pleats? Before I pleated it - but then it would be rather difficult to attach bodice and skirt. I still don't get it. (Perhaps I shouldn't have made so deep pleats; they do reach all the way to the front seam.

Istället ägnade jag mig åt många timmars handsömnad - först korsa fast inviket och sen stabilisera kanten med stygn som inte syns på vare sig avigan eller rätan, och till sist stoffera fast fodret. (Det här hade ju inte gått att göra i något annat än tjock ull, där man kan gömma tråden liksom inuti själva tyget.)

So instead I spent lots of hours to hand sewing. I first catch stitched down a small fold (the seam allowance really) and then I made a version of a prick stitch that not visible from any side (this is only possible in thick wool, where you can hide the thread inside the fabric so to speak) and finally fell stitch the lining.

Och så var ju fodret då för kort i midjan (också helt obegripligt) och fick skarvas. För hand så klart. Det är tur att jag gillar att sy för hand, men det tar ju tid...

And somehow, the lining was to short in the waist (rather incomprehensible) and had to be lengthen. By hand of course. I'm lucky to enjoy sewing by hand, but it do take time...

Sen kom knapproblemet. När jag sytt fast knapparna snyggt och prydligt genom foderdelarna så att inga stygn syntes i ullen så drogs ju hela kappan isär. Jag försökte på tusen olika sätt (eller kanske tre) men lyckades inte. Därav pyntet...

My next challenge was the buttons. When I had attached them neat and tidy through the lining and interlining - no stitches seen on the front - the strain on the buttons made the fabrics swift. I tried a thousand different ways (or perhaps three) but didn't succeed. Hence the trimming...

Jag sydde fast knapparna för fjärde gången genom ull och foder och hela härligheten och för att dölja stygnen sydde jag fast soutacheband. En rad på vardera framstycke, och så runt halsringningen. I ärlighetens namn blev det pricken över i:et - överdelen var lite väl enkel utan. (Jag hade så klart kunnat säga att det var en del av designen från början, men se det var det inte.)

I attached the buttons for the fourth time through all layers of wool and interlining and lining and to hide the stitches I added soutache braid along centre front and neckline. To be honest, it really became the finishing touch - the bodice was a bit too plain without. (Of course, I could have said it was a design feature from the start, but it really wasn't.)

Dessutom sydde jag fast några extra tryckknappar för att den ska hålla sig där den ska - men ändå drar sig tyget lite mellan nedersta och näst nedersta knappen. Jag kan inte riktigt förstå varför; det är inte att den är för snäv utan det är någon annan lustighet jag åstadkommit.

I also attached some snap fasteners to keep it where it should be - but there still is some pulling between the lowest and second lowest button. I can't quite explain why; it's not to small so it some other silliness I've made.

Till sist - fållarna. Först korsade jag upp 3,5 meter ulltyg och sen sydde jag upp 3,5 meter foder, också för hand.

Finally, the hems. I first catch stitched 3,5 metres of wool and then prick stitched 3.5 metres of lining. All by hand.

Fodret fäste jag med tränsar i ullen vid sömmarna.

I made a french tack to secure the lining to the wool at the bottom.

Puh! Många meter handsömnad, många bilder och till sist färdig!

Whew! Many metres of hand sewing, lots of pictures, and finally done!

Början på en kappa / The coat begins

This post was originally in Swedish, with only a short summary in English. Since the coat is now (January 2016) being featured in Threads #183 it deserves a full translation!

Jag har inte suttit med smaskiga mellanmålsbrickor sen i onsdags utan legat däckad i något onämnbart. Nu kan jag befinna mig i sittande position och förhoppningsvis utföra någon slags tankeverksamhet - så här kommer kapphistorien i tre delar!

I haven't been sitting around with nice trays of snacks since Wednesday but been ill with the unmentionable (stomach flu that is). I can sit up straight again, and hopefully can perform some sort of active thinking - so here comes the story of the coat in three parts! 

Lagom till Paris sydde jag färdigt min New Look Suit - ett projekt som tog två år (fast till mitt försvar var större delen av tiden var instängd i en garderob). Nu är ytterligare ett av de där garderobsprojekten färdigt. Med Londonresan som mål sydde jag färdigt min rubinröda vinterkappa. Den har "bara" varit igång i knappt ett och ett halvt år och var egentligen inte i närheten av så utmanande och tidskrävande som Dior-kavajen. Däremot blev det tydligt hur mycket jag lärt mig av kavajen - det är ganska mycket annorlunda jag hade gjort om jag börjat med kappan nu. (Det lär i och för sig bli fler kappor sydda. En kungsblå eller petrolgrön hade suttit fint. Prinsesskuren.)

Just in time for Paris I finished my New Look Suit - a project that took about two years (but for my defence it was hanging in a closet for most of the time). Another one of those wardrobe-projects is now finished! With a trip to London as a goal I finished my ruby red winter coat. It's been a project for "only" one-and-a-half year and wasn't at all as challenging and time consuming as the Dior-jacket. But it's been clear how much I've learnt from the jacket - I would have done pretty much differently if I've started on the coat now. (However, I think there will be more coats made. A royal blue or petrol green would be nice. With princess seams.)

Men - nu handlar det om kappan. Tyget köpte jag i Paris för två år sen med just en kappa i tankarna. Det är en ull från Blin & Blin, made in Italy, i medeltjock kvalitet och med lite hårig sammetsstruktur - de verkar själva kalla det seal skin. Lilli Ann (som gjorde fantastiska dräkter på 50-60-talet) var tydligen sålda på det här tyget; som i den här kappan med exakt samma struktur som mitt. Om jag inte minns fel köpte jag tre meter för 50 euro metern? Fodret beställde jag från Truro Fabrics, en helt fantastisk satinvävd acetat. Färgen heter Foxglove (och verkar inte finnas längre) och var väl värd sina £36 (inklusive frakt). Knapparna kommer faktiskt från min gamla vinterkappa, köpt på La Redoute för kanske fem-sex år sen. Den var mörkt lila med vid kjol och var delvis inspiration för den här kappan - men den satt rätt illa (det var det där med att sluta äta kolhydrater) och var begränsat varm (någon blandning av polyester och viskos) och duktigt sliten.

On to the ruby red coat! I bought the fabric in Paris two years ago with a coat in mind. It's wool from Blin & Blin, made in Italy, in a midweight and a bit hairy and velvety structure; they themselves call it seal skin. Lilli Ann (who made amazing suits in the 50's and 60's) was apparently totally hooked on this fabric; like this coat with exactly the same structure as my fabric. If I remember it correctly, it cost 50 euro per metre, and I bought three metres. I ordered the lining from Truro Fabrics, an amazing satin acetat. The colour is named Foxglove (and doesn't seem to be in stock anymore) and was worth its £36 (including shipping). The buttons are actually from my old winter coat, bought from La Redoute about five or six years ago. It was a rather dark purple with a wide skirt, and partly inspiration for this coat. But the fit was rather bad (like everything when you stop eating carbs), wasn't very warm (some mix of polyester and viscose) and really starting to look worn out. 

Jag hade faktiskt inte en enda inspirationsbild för det här projektet - jag ville ha ett enkelt, åtsittande liv utan krage och jättemycket vidd i kjolen. Och så ville jag att den skulle vara varm. Däremot kollade jag igenom Gertie's coat vlogs för en hel del idéer.

I actually didn't have a single inspirational picture for this project - I wanted a simple fitted bodice without collar and a lot of width in the skirt. And I wanted it to be warm. But I looked at Gertie's coat vlogs for ideas on constructing. 

Jag gjorde ett par toiller, sydde livet, började med kjolen, tröttnade på både kappa, tyg och syeri och hängde in den i garderoben. Däremot gjorde jag färdigt hatten i samma tyg med betydligt större hastighet - samma hatt som fick vara på utställning i höstas.

I made a couple of toiles, made the bodice, started with the skirt, got tired of both coat and fabric and sewing and put it in a closet. However; I did finish the hat in the same fabric with a lot more speed - the same hat that I showed at an exhibition this autumn. 

Efter att jag kom hem från Paris och med succén med Dior-kavajen kändes det helt rätt att ta fram den igen och bli färdig (före London!).

After I returned from Paris and the success of my Dior-jacket it felt like time for the coat again - and to get it ready for London!