Jag hade faktiskt ett blogginlägg i bakhuvudet under mina vintagerundor. Jag fick själv ägna ett par timmar till att samla ihop lämpliga adresser, och tänkte därför underlätta för framtida vintageintresserade Bath-resenärer.
Eftersom det tar ungefär fyra gånger så lång tid att sälja ett vintageplagg som att köpa det så försöker jag numera hålla mig till att köpa sånt med stor potential att älskas och bäras av mig själv. Jag hoppas att det är en taktik som kan fungera.
Mitt första stopp var
Jack & Danny's. Det är möjligt att man hade kunnat hitta fina saker där. Men jag tror inte det. Kläderna hängde fruktansvärt tätt, och allt jag lyckades lirka ut och titta på var slitet och trasigt på ett sätt som inte ens jag kände att jag kunde fixa. Trots det var priserna minst sagt häftiga - runt 50-70 pund för en 50-talsklänning (trasig då). Dessutom växte murgrönan in i huset, det luktade allmänt mycket källare och jag skulle inte bli förvånad om kläderna kom med husdjur. Jag var nästan gråtfärdig när jag gick ut därifrån - det är så man dödar vintage!
Välgörenhetsorganisationen
Julian House lite längre ner på samma gata var välgörande för själen. Helt, rent och prydligt sorterat på second hand och vintage. Här köpte jag en jättefin underklänning för sex pund.
Lite skrynklig, men mycket fin. Det fanns gott om välgörenhetsaffärer; Oxfam, fler Julian House och några andra jag inte kommer ihåg namnet på. I de flesta var det 95% second hand och det hade jag inte riktigt lust med.
Vintage to Vogue är en riktigt fin vintageaffär, för både dam och herr. Ingen murgröna här inte - här hade varje plagg en plastkåpa över axlarna! Ungefär samma priser, från 50 pund och uppåt. Jag fingrade på det mesta men kände inget ha-begär, så jag nöjde mig med fingrandet.
Ungefär samma sak här på
Scarlet Vintage, finfin vintage men mer 60-70-tal. Bra grejer, men inget som ropade mitt namn. (Och dessutom har
vintageluften gått ur mig liiite...)
Jag stack också in nästan på
Bartlett Street Antiques Centre där det fanns silver för ett helt kungadöme. En del annat också, bland annat en brosch jag inte kunde motstå - framförallt inte eftersom jag hade en
knallcerise klänning på mig. Den blev min för 25 pund. Inte billigt, men ok.
Skärpspännet nedanför är jag säker på är art déco och 30-tal och hur fint som helst med sammetsband eller ripsband i. Det var ett fynd på
Bath Vintage & Antiques Market där jag och min syster var på söndagen.
Marknaden hålls på en nedlagd järnvägsstation - Green Park Station - första och sista söndagen varje månad och det var ett otroligt fint ställe. Det fanns något att fingra och titta på i varje stånd, och till väldigt trevliga priser. Skärpspännet tror jag kostade 15 pund!
Där köpte jag också den här klänningen. Visserligen lite sliten i sömmarna, men också för stor och behöver tas in ett par storlekar. Men - den är i SIDENRIPS. GRÖN sidenrips. Det har jag aldrig sett. Och för 20 pund... Kunde inte motstå den. Tanken är faktiskt att ta av sammetskragen som i ärlighetens namn gör den lite tantig, och bara ha en riktigt fin wiggle dress... (Och så kunde jag äntligen fråga vad de säger om rips på engelska - grosgrain, precis som ripsband. Jag har 40 poäng universitetsengelska men inte fanns det ett enda grosgrain där inte.) Klänningen kommer från
Loulabelle vintage, som hade väldigt mycket fin 50-tals vintage!
Jag suktade också en del efter den här spegeln. Ganska sliten men väldigt charmig. Gick och tittade på den ett par gånger, försökte komma på ett bra ställe för den hemma (utan att riktigt lyckas) och till sist var den såld. Lika bra det för då behövde jag inte bestämma mig...
Dessutom - som inte alls har med vintageshopping att göra - följde det med hem en trio i rosa lack.
Passar så bra till alla vintagekläder. Och dessutom 9 böcker (bland annat Jane Austens samlade verk i någon slags samlarupplaga med guldkanter. Jag hade behövt bryta en handled eller två för att få tid att läsa allihop...) - det var en mycket välpackad och full resväska som kom hem!
