The importance of the right clothes

Well, I can't understand how not to take it seriously with clothes. It makes such a huge impact on how I'm feeling; when I have the right clothes I feel so much better, and when I'm in the wrong ones, it really makes me uncomfortable. If I'm doing a presentation at work, I need to feel strong, confident and grown up. If I'm going out to a restaurant, I want something that heightens the occasion and makes it even more special.

Right now, when it feels like I have nothing to wear I wish clothes weren't so important for me. That I could just put on anything and don't think twice about it. I wish that I could just chose a pair of plain jeans and a white shirt and be done.

Noo, not really. Just writing that makes me feel itchy. I'm really not the one for a capsule wardrobe, at least not as they are described in magazines and such. The jean, the black trousers, the white shirt, the grey cashmere sweater and ten white t-shirts. And then you accessorise with a chunky bangle - how novel! How individual!

I'm still working hard with my Wardrobe Architect-board on Pinterest. Yesterday, I wore my Dior pencil skirt - now with a very snug fit - a thin knitted black sweater and a rhinestone necklace from the 1950's, bought in Paris a couple of years ago. I felt so good about myself! (And all my presentations at work turned out really well. Not a co-incidence...)

I love big collars. But in reality, they overwhelm me. (Except for the one on my Dior jacket, that's perfectly balanced.)

I love poufy skirts. But in reality, it makes me feel too young and like I should curtsy. (Except for the black circle skirt. Should copy that one then, right?) But wait; going through my boards there aren't as many wide skirts as I thought. Perhaps I don't love them as much as I believed?

I love suits. But in reality, I feel a bit too vintage-y. (Except when wearing my Dior-suit, but that's not an everyday look for me.)

I love hats. But in reality, it's a bit too much, and too vintage-y. Since I made my small collection, I somehow lost the feeling for hats. The photo below was taken several years ago, and I'm not so sure I would be as comfortable in this hat now as I was then.

I feel a bit sad that there are so many things I love, but doesn't feel like "me" anymore. I still hold on to some of it, like the vintage hat collection, but by some sort of nostalgia. Is it time to sell more of them? Do I want it to still be me, even when it's not? And it makes me wonder - what changed?

Finding the right clothes for my new board goes really slowly. A lot of black, a lot of Dita von Teese. And slim skirts...

Mitt modiga mode

Den lilla - men naggande goda - utställningen på Manifesto om modigt mode är slut nu. För er som inte haft vägarna förbi de senaste veckorna kan jag berätta att det såg ut ungefär så här:

Klänningen är en ganska klassisk 50-tals klänning - vid kjol, smal midja och spetsig byst. Färgen är nästan självlysande blå och grön och det är en klänning som jag verkligen blir glad av att ha på mig. 

Mitt andra bidrag är en hatt som jag gjort själv. Tydligt inspirerad av 1940-talet och så där egensinnig.

Hatten är ju en del av den lilla kollektionen Jewel Hiver 1951, som finns till salu.

Min favorit var annars Silvia-klänningen som Christer Lindarw haft som drottning Silvia. Damen som äger den numera har använt den en gång - när hon träffade Christer Lindarw. Bättre blir det knappt. (Det skulle väl varit om hon träffat Silvia då...)

About my part in the exhibition about brave fashion - a vintage dress from the 1950's and a hat that I made myself. And my favourite - a dress that a drag show artist wore as Queen Silvia.

Hattjuveler till salu / Hats for sale

Nu är det snart höst och det kan vara dags att uppdatera sin hattgarderob. Kanske med en juvel ur kollektionen Jewels Hiver 1951?

The proudest and most dramatic of all the Jewels - Rubis 
Thick ruby red / burgundy / wine-red wool with a velvety sheen draped on a foundation of buckram, millinery wire and felt, and finished off with a thin strand of pearls, using traditional vintage millinery techniques. Hand sewn with silk thread. This hat is a head piece typically used in the 1930s and 1950s.

Made for size 56 cm/22'' but works well a size up or down. Secure the hat with bobby pins through the petersham ribbon on the inside. The label indicates the back of the hat.

Price: 1 100 SEK

The luxurious yet simple Jewel - Saphir

Thick, lustrous vintage velvet in royal / sapphire blue draped on a foundation of buckram, millinery wire and felt, using traditional vintage millinery techniques, and finished off with a vintage rhinestone button. Hand sewn with silk thread. This juliet cap is a head piece typically used in the 1950s.

Made for size 56 cm/22'' but works well a size up or down. Secure the hat with bobby pins through the petersham ribbon on the inside. The label indicates the back of the hat.

Price: 950 SEK

The sweet and shimmering Jewel - Améthyeste

Softly draped purple silk sation on a foundation of buckram, millinery wire and felt, lined with black silk, using traditional vintage millinery techniques. The headband is embroidered with iridescent sequins and beads from the 1960s, bought at a flea market in Paris. Hand sewn with silk thread. This fascinator is a head piece typically used in the 1950s.

Made for size 56 cm/22'' but works well a size up or down. Secure the hat with bobby pins through the petersham ribbon on the inside. The label indicates the back of the hat.

Price: 950 SEK

The strong and sparkling Jewel - Emeraude

Vintage emerald green velvet on a foundation of buckram, millinery wire and felt, embroidered with vintage gold sequins and beads. Hand sewn with silk thread. The tiara is reminiscent of the Russian Kokoshnik and the dramatic 1940s.

Made for size 55cm/21,5''.

Price: 750 SEK

The smallest and most simple Jewel - Topaze

A thin headband wraped up in dark yellow / mustard yellow vintage chiffon. The matching dotted veil is also vintage from an old millinery supplier. Hand sewn with silk thread. This head band is a head piece typically used in the 1960s.

Made for size 56 cm/22'' but works well a size or two up or down - the foundation is a flexible plastic headband. Flip the veil forwards or backwards depending on your mood; let it cover just your eyes or your whole face.

Price: 400 SEK

If you want to buy any of the hats, just send me an e-mail!

Conditions:

• Worldwide shipping is included in the prices. As a buyer outside the EU, you are responsible for any custom duty fees. 
• For sales within the EU, the rules of distance selling applies, which gives you as a buyer 14 days to return the item(s) should you not be satisfied. The items must remain unworn and with tags still attached. The buyer pays for the return shipping fee.
• For sales outside the EU, returns must be shipped back within 5 days, and remain unworn and with tags still attached. The buyer pays for the return shipping fees, and a re-stocking fee of 15% of the prize of the item.
• Please ship in the original box and remember to fully insure it. Once I have received the item, you will be refunded.

Fashion Museum

Fashion Museum - eller Museum of Costume - i Bath brukar nämnas bland världens bästa modemuseum. Nu har jag inte varit på så många att jag kan ha en egen uppfattning om det, men ett bra museum för kläder är det. Fast kanske inte om man är intresserad av perioden 1910-1970, där är det ganska skralt. Och som bekant så är det ju inom det spannet mitt främsta intresse ligger. Men både före och efter det visar man upp en imponerande samling. Dessutom uppskattar jag verkligen ett museum som uppmanar till att ta foton!

Utställningen som var nu i juni handlade om Georgianerna (det var ju ändå under the Georgian era som Bath hade sin främsta storhetstid.). Som jag redan påpekat (apropå muspäls) var det här en ganska galen period. Överflöd är ju bara förnamnet (som sen brutalt tog slut i och med franska revolutionen), inte minst på höftsidan. Det är inte en liten paniers som behövs för den här!

Och apropå att visa upp en imponerande samling - den permanenta utställningen är i själva förråden och det var det bästa med allt. Alla dessa kartonger med magiskt innehåll...! Oj, vad jag skulle vilja rota! (Försiktigt. Med bomullshandskar.)

Fantastisk siluett och fantastiska broderier på den här klänningen från sekelskiftet.

Museet är dessutom inrymt i The Assembley Rooms (där Jane Austen brukade roa sig) som har helt magnifika lokaler.

Just den här dagen var det dukat för bröllop; jag satt utanför i nästan en timme och väntade på bruden till det indiska? pakistanska? bröllop som skulle äga rum. Färgprakten var otrolig! Jag hoppas det dök upp en brud till slut, men en dryg timme efter att de första gästerna kommit gav jag faktiskt upp. Däremot såg jag en otroligt välklädd vintagedam i en jättefin ljusblå kappa med sammetsdetaljer på kragen.

Fashion Museum var det. En annan trevlig grej var att man kunde klä ut sig - med teaterkorsetter och viktorianska kläder. Urkul förstås, även om jag känner att bahytt inte är min slags hatt.

Trivdes mycket bättre i den här hatten, som jag tror hörde till pojksidan. Dessutom har jag på mig en väldigt fin klänning från Vintage de Lux-gruppen!

Jag kan dessutom rekommendera en paus före eller efter på Bea's Vintage Tea Rooms. Ett av de finaste cafér jag varit på, med klänningar lånade från flera vintagebutiker i Bath.

Tyvärr var de glutenfria alternativen väldigt begränsade. Överallt annars fanns det så mycket att välja på! Jag ville inte ha ägg och bacon och inte bara en kopp kaffe, så då fick det bli en milkshake. Smakade riktig jordgubb, men lite för söt för mig. Men vacker!

Till sist - en ursnygg hatt ur samlingarna. Man hade dragit blickarna till sig om man säger...

Klänningar och hattar till salu

Jag säljer och säljer och försöker hålla någorlunda jämna steg med vad jag köper och köper...

Som vanligt kan man köpa mina vintagehattar och vintageklänningar på Facebook, i Kläder från 50-60-70-talet och 1900-1970 Vintage de Lux. Gör som många tusen (!) andra vintagefantaster och gå med du också. En del av det här finns kvar, och en del av detta också.

Dessutom säljer jag mina svarta Swedish Hasbeens med peeptoe på Tradera. Mina fötter kommer helt enkelt inte överens med dem. (Vilket är sjukt surt eftersom de är så snygga! Men om jag får de här sålda kan jag få köpa ett par nya kilklackar eftersom de jag har är så slitna...)

Det är lite kul det här; jag har ju velat ha en vintagebutik i flera år (som de flesta vintagefantaster kan jag tänka) och har några feel-good-böcker som handlar om just det. Och när jag packade in en klänning i silkespapper häromveckan slog det mig, att jamen, jag har ju en vintagebutik. Den finns visserligen i cyberspace, men butik är det lika fullt.

Alla grejer slår jag in i silkespapper. De flesta får en rosett också. (Sen kommer det plast, och sen kraftigt papper eller kartong också, men det är inte lika fint utan ganska brunt.) Och det är mest för att det är kul att leka affär. (Och ja, kvitto får de också.)

Juvelerna en och en

Hög tid att presentera de fem juvelerna här också...

Rubis

Rubis. Den mest stolta och mest dramatiska i hela kollektionen. Gjord av rubinröd ull med sammetsyta och köpt i Paris. På insidan gömmer sig en en tunn rad av pärlor.

Saphir.

Lyxig men ändå enkel - Saphir. Av tjock, skimrande safirblå bomullssammet, från mitt modistlager och en strassknapp, köpt på Old Touch på Stockholmsresan förra december.

Améthyste.

Söt och skimrande - Améthyste. Draperad i sidensatin (jajamen, visst är det en rest från klänningen jag sydde till S i somras) och broderad med paljetter och pärlor från förr, köpta på Puces de Saint Ouen i Paris i våras.

Emeraude.

Stark och sprakande - Emeraude. I smaragdgrön bomullssammet köpt på Erikshjälpen, med guldpaljetter som jag själv ägt sen jag var barn. Formen är en blandning av en del 1940-tals hattar jag sett, där den kombinerats med något slags hårnät, och den ryska huvudbonaden kokoshnik, en hattvariant jag är ganska sugen att experimentera mera med. Hatt? Tiara? Diadem?

Topaze

Den minsta och enklaste - Topaze. "Bara" ett flor på diadem i senapsgult. Men diademet är virat med chiffong från det där stora lagret, och i exakt samma färg som floret jag köpte av Bodil i våras. Enkel magi. Och dessutom kan man fälla floret framåt och bakåt och så långt ner man själv vill.

Alla - utom Topaze - har en stomme av etamin, karkas (ståltråd för modister) och filt. Alla är helt handgjorda och helt handsydda med sidentråd. Och allt material är second hand, vintage eller köpt till något annat i första hand (sidenet till Améthyste, ullen till Rubis...).

Ja, jag är nöjd. Det ska bli spännande om det finns någon som vill köpa...

Jewels Hiver 1951

Efter många om och men, och väldigt många stygn så är den färdig - min hattkollektion Jewels Hiver 1951!

Saphir, Améthyste, Emeraude, Rubis och Topaze - det är hattarna i denna lilla vinterkollektion. Kollektionen är (förstås) inspirerad av vintagehattar från förr - 1930-, 1940- och 1950-talen, det man kan kalla en gyllene era för couture och hatteri (eller millinery om vi ska prata engelska).

Idén kom redan i våras, att bygga en kollektion utifrån juvelfärger. Det hela föll på plats nästan lite spöklikt i Paris, när jag hittade en fantastisk plansch från vintern 1951 (därav tillägger Hiver 1951) som redogjorde för vinterns färger; juveler.

Hela planschen i all sin härlighet.

Och så presenteras färgerna.

Ja, och sen har jag helt enkelt haft flyt med att hitta materialen...

Hattkollektionen i all sin glans finns till salu på Etsy - i butiken med det väldigt pedagogiska namnet StinaPHatsAndVintage. En närmare presentation av juvelerna kommer så klart här, så småningom. Men tills dess - Gott Nytt År!

Update: kollektionens fem juveler presenteras här.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Allra senast den 25 november, på St Catherines och modisternas dag, hade jag tänkt lansera min första hattkollektion på Etsy. Perfekt i tid för festsäsongen och julshoppingen. Ungefär samtidigt hade jag räknat med att ha vinterkappan klar. Nu är vi en vecka in i december, och jag har tvingats inse att det varken finns en hattkollektion att lansera eller en vinterkappa att ha på mig.

Jag försöker lära mig att prioritera det som är viktigt istället för det som är bråttom. Det har inte riktigt blivit så de senaste två månaderna. Istället har jag köpt ett modistlager och ett tyglager och lagt galet mycket tid på att få in det i lägenheten, ännu mera tid på att sälja det mesta av tyglagret för i stort sett inga pengar alls på Tradera, en bihåleinflammation, en extern otit, en intensiv period på jobb - och det som var viktigt för mig har hamnat på efterkälken.

Det finns delar av modistlagret som jag verkligen, verkligen tycker om. Andra delar inte. Jag borde inte ha köpt tyglagret överhuvudtaget - så mycket jobb för så mycket polyester. Jag borde åtminstone ha stuvat undan lagret (företrädesvis i källarförrådet), avvaktat med tygförsäljning till ett senare tillfälle och koncentrerat mig på hattar och kappa. Nu har jag en nästan-färdig kollektion och en mindre än nästan-färdig kappa, och inatt föll snön.

Det ligger ett vemod i att ändra sina planer, erkänna sig besegrad och se sina misstag. Ganska befriande också, att kunna släppa taget och säga "nej, det gick inte". Och ta nya tag. Hattkollektionen tror jag kan bli färdig till efter nyår (det är ju en Etsy-shop som ska byggas upp också). Kappan, om jag har lite flyt, till jul.

Det blir bra det med.

Modisternas beskyddarinna

Det är med blandade känslor jag konstaterar att det är St Catherines dag imorgon. Katolicismen är ju fullproppad med helgon och beskyddare för det mesta och St Catherine har ansvaret för såväl modister som ogifta kvinnor över 25 och förknippas dessutom med couture och couture-husen i Paris. Där firas dagen sedan flera hundra år tillbaka; förr genom parader och pussande på ogifta kvinnor (det sågs som givet att var man ogift var man även okysst...) men idag verkar det vara ett tillfälle att stänga ner syateljéerna, bjuda de anställda på mat och champagne, och tävla i grön-gula hattar. Den delen är ju otroligt sympatisk! Ju fler anledningar till att fira och dricka champagne; desto bättre. Och inte minst i ganska gråa och kalla november.

Den mer osympatiska delen är så klart kopplad till att vi ogifta kvinnor helst ska ägna dagen åt att be St Catherine om en man - och ju äldre man blir desto mindre får man nöja sig med. Före 25 är det helt ok att be henne skicka en man som är snäll, rik, generös och trevlig, men när man passerat 30 ber man henne skicka en man, vilken som helst. Även i England firades dagen med den föga uppmuntrande bönen "St Catherine, St Catherine, O lend me thine aid, And grant that I never may die an old maid." Idag är det ganska lätt att raljera över sånt här hittepå, men det är inte alltför svårt att föreställa sig tider när det här var på fullt allvar, och en ogift kvinna verkligen inte stod högt i kurs (det gjorde väl inte de gifta heller i och för sig, men någon slags status var det väl att vara fru). Irriterande att äkta-make-jakten är kopplad till ett helgon som beskyddar modister och sömmerskor, yrken som jag i alla fall i Sverige historiskt har uppfattat som möjliga för kvinnor att göra karriär inom, även, och kanske framförallt, som ogifta.

Varför just gul-gröna hattar förresten? Det är ju knappast den mest smickrande färgskalan... Gult representerar tro (gissningsvis på såväl gud och helgon som på att hitta en man) och grönt representerar visdom. Kanske ska hålla mig till en grön hatt imorgon då? Den där tron ger jag inte mycket för, och med hänsyn till de karlar som St Catherine skickat mig så här långt föredrar jag att dö som ungmö. (Fast nu har jag hört att grönt är för hopp och gult för familj? Inte lätt att få ordning på symbolspråket!)

Nya loppisfynd

Efter ganska magert utbud på de stora antikhändelserna och en rädsla att det började ta slut på loppisfynd får man ändå lov att säga att det rättade till sig i augusti. Och när jag nu samlar ihop vad det blivit känns det som en ganska bra fynd-sommar trots allt!

Sysilke och knapphålssilke i nya drivor från Erikshjälpen...

... och en bricka till mina art déco-kaffekoppar från Paris.
Under skymtar man en stuvbit smaragdgrön sammet. (Se
och lär - ALDRIG vika sammet!)  Notan på Erikshjälpen
stannade på 84 kronor. Ja, det är väldigt billigt. 

I det där rosa tjafset finns det gömt gamla hattdekorationer. Och det gillar
vi ju. Köpt på Rutigt & Randigt i Båstad, men knappast billigt. 

Och så glitter i drivor! Brosch och de små skärpspännena från  Torget 11 i Åhus,
och de stora spännena (1930-tal! Art déco!) från Vackra Blommor, en
fantastiskt fin butik som jag inte varit i innan här i Helsingborg. Dumt. 

För där fanns också den här hatten! 1940-tal skulle jag tro.
Helt underbar, lite fez-formad. Floret är trasigt, men går så
klart att fiffa till. Lite ånga på det och sen är den i toppskick!

Den här pärlprydda cocktailhatten är redan i toppskick!  

I Åhus köpte jag den här sidenklänningen också. Fattades några
centimeter då, men sitter bra nu - sån skillnad är det på mig när jag
äter respektive inte äter socker och kolhydrater... Älskar kragen!

Och igår kom min syster förbi med ytterligare en klänning, men den är så fin så den får vi ta en annan gång!

Stina P på franskt bröllop

Idag gör Stina P sin utlandsdebut - inte mindre än tre kreationer från mig går på slottsbröllop i Frankrike idag!

Dels är det den första klänningen jag sydde som Stina P när det äventyret började våren 2011. Det var före bloggen, så klänningen har än så länge bara synts på Facebook.

Tyget är ett mossgrönguldigt dupionsiden (köpt i Indien) och är fantastiskt till A's rödskimrande hår! Dessutom gjorde jag en hel hoper skärp; ett slätt i klänningstyget, ett i svart sammet och så ett med strass-stenar. Enkelt slätt liv med prinsess-sömmar och båtringning, och så lite rynk och vidd i kjolen.

Till den här klänningen kommer A att ha en svart turban. Den är draperad i svart dupionsiden, och lite svarta stenar har smugit sig in.

Stommen är gjord av Diortyll. I kanten sydde jag fast tunn ståltråd, karkas, för att hålla formen, och kanten klädde jag sedan med en smal remsa viskosfilt för att få den mjuk. Efter det ett tunt fodersiden så att inte Diortyllens struktur skulle lysa genom övertyget. Sen draperades hela med dupionsiden - och som jag draperade. För mjukt, för strikt, för stort på sidorna, för lågt fram, för mycket bak. Om och om igen, och sen pouff! så blir det precis som jag tänkt.

Diortyllen blöts ner och formas på perukstock av rätt storlek.

Eftersom den ska ut i sommarvärmen och dessutom är svart ville jag ha så få lager som möjligt, och i siden så att den andas, så jag fodrade den inte på insidan, utan fäste bara ett tunt band av rayon för att bli av med alla lösa tygkanter. Normalt sätter man ripsband på insidan, men nu ville jag ju ha så lite material som möjligt. Öglorna på sidorna är till för att kunna säkra hela härligheten med några hårnålar.

Den tredje kreationen är av ett helt annat slag - en lätt och luftig coiffe i sidenchiffong. När vi träffades hade J tusen idéer - blommor och fjärilar och strutsar, och så den där bakgrunden Elle har på sin hemsida. Det var i den änden jag började, med en pappersblomma i origami.

Jag använder den gärna i ett annat projekt, men för den här coiffen var den bara fel. För stram och tung för att passa med både J's klänning och personlighet. Så istället blev det en myriad av små chiffongblommor - eller är de fjärilar? Lätt, luftig, lekfull.

Basen är tvådelad och asymmetrisk med en liten sväng på ena sidan. Kurvan förstärks av blommorna, som blir mindre och mindre ju längre ut i spetsen man kommer. Några har slitit sig loss helt och svävar ovanför. Och så en liten strutsfjäder.

Varje blomma består av två kvadrater chiffong och de största är 7x7 centimeter. Klippa chiffong på skrå är inte det enklaste, men genom att nåla tyget på mönsterpapper och sen klippa genom alla lagren på samma gång blev det ändå jämna kvadrater. Varför på skrå? Framförallt för att tyget inte fransar sig då. Men till hattar använder man alltid tyget på skrå; det blir så mycket lättare att hantera och drapera då! Det hade inte gått att klä den där oregelbundna svängiga formen med ett tyg skuret på trådraken, det är alldeles för stumt. Förr kunde modisterna till och med köpa tyget på skrå direkt!

Ännu en insida klädd med rayonband; det enda som är mjukt och följsamt nog att hänga med i svängarna. Basen är gjord av etamin, som sedan klätts med viskosfilt för att få den mjuk och rund, sedan ett lager viskosfoder och till sist dubbla lager sidenchiffong.

Jag längtar efter att få bilder av A och J när de svassar runt på det där slottet i Normandie!