I'm not turning into a vintage interior blog - and thread

I am sewing!

But that's not what I wanted to share today. (Well, maybe a sneak peak. Have I mentioned that I'm afraid of jinxing it? It goes for showing creations in progress as well.)

The past weeks, new things have entered my apartment. Some sewing related, some not, but all vintage. I won't turn this into a vintage home decorating blog, but I still want to share some beautiful pieces with you (and flea markets are an essential part of who I am).

Some glass. The bonbonniere is from my brother-in-law's aunt's partner's mother - just let us call her the mother. The glasses are from a great antique shop near Helsingborg, and the decanter and hanger from Helsingborgs antikmässa (Helsingborg's Antique Fair) that I visited last week. You know, I have a thing for hangers in velvet...

Vintage thread and old lace... Also from the mother. The proportions are rather funny here, they look like ordinary 1000 metre spools, right? Well, they are not. The largest ones are from Lille, France with 9140 metres (10 000 yards)! on them. I've never seen so large and so old thread spools before. And she wasn't a professional seamstress, she didn't even sew very much - but she saved ABSOLUTELY EVERYTHING (the capital letters according to my brother-in-law's aunt). The smaller ones "only" have 5600 metres and are from Mölnlycke, Sweden. All cotton, and I guess I have basting thread for the rest of my life. (Update: But she worked in a textile fabric in Åstorp, as some sort of examiner!)

Finally, the pièce de la résistance (at least for this month...) - a vintage sewing table.

I've been searching for something like this for a couple of years, on and off. But they've been too low (I want to combine it with putting-my-computer-there-when-I-look-at-TV-in-the-sofa), in too bad shape, in ugly wood or something else. But suddenly this appeared at an auction house here in Helsingborg. I went to look at it, placed my bid and presto; I got it for absolutely nothing. The best bit is of course when you open it.

It's not antique - it's in rococo style but I guess it's from the 1940's-1950's, and in mahogany. (Just like my dinner set; also in mahogany, from the same auction house and bought for next to nothing. I clearly have different taste from the rest of the people in this town.) And now it's filled with all my silk thread - mostly vintage, but some new spools as well. I really like sewing with silk. And buying lots of silk thread.

And yes, all this carrying in means I have to start carrying out... But right now I'm sewing!

(With silk thread. Obviously.)

Slowly and with a couple of detours

Well, I'm slowly working my way back to sewing and blogging with a couple of detours. And some bronchitis.

But I did spend some time in Stockholm last week, and surprisingly enough I didn't spend any money on Simbra Siden. I did spend some, but worryingly little, at Ohlsons tyger. (Worryingly not because I-planned-to-spend-more-what-is-wrong-with-me but worryingly because under what circumstances was this fabric made when it only cost me 60 SEK per metre?)

The fabric is so far from what I normally buy, but for that price and 100% viscose I still thought it worth a chance. (I thought about Oonaballoona when I bought it but I think she would describe it as rather discreet...) I also bought some elastic thread - I thought of a dress (duh) that's easy to throw over your head when you're going to the beach or picking up some milk. Shirring in the back, something simple in the front, straps, and a skirt. Not too wide, I only bought 2 metres. But that's not first in line.

First in line is a dress from the Ultimate Dress Pattern. I ironed the fabric yesterday, despite the bronchitis, and also ironed the lining (after both fabrics been pre-washed of course). I went to Malmö a couple of weeks ago to drink champagne with a very dear friend, and made (another) detour to buy Bemberg lining, the Queen of linings (or so I've heard. I haven't used it yet.)

(I watched the Antiques Roadshow (BBC-version) while ironing. What you see (if you have super vision) is a painting of the then new queen Elizabeth II. The (female!) artist got a piece of her dress material to be able to paint it well, since the painting is based on a photograph (also taken by the artist). Isn't that amazing? A piece of the fabric of the dress the queen wore?)

I'm still going back and forth on the lining. I'll use the Liberty Cotton Tana Lawn that I imagine is very nice to have close to your skin. On the other hand, that requires more frequent washing, and since it's a rather fitted dress, also a lot more wear on the derrière. A lining, just slightly smaller than the main fabric, would handle that wear so the bum doesn't start to sag. (The bum of the dress, not mine.) But, once again, it is a summer dress and adding another layer, even if it is the Queen of linings, could make it less breezy to wear. I do need to decide soon. And decide on the neckline, both front and back.

Other detours have included a small re-design of my blog. I love the new fonts! And an over-all cleaner appearance. (I started considering Wordpress instead of Blogger since that seems to be what everyone is doing, but the more I read the more hesitant I become. It seems like quite a lot of work, both building it up and maintaining it. And I do love the simplicity of Blogger, compared to the dashboard of Wordpress which I've encountered on my posts for We Sew Retro. So I decided to stay where I am and just fix it up a bit. I hope you like it!)

Instead of buying new clothes in Stockholm, I bought a new perfume. It fits great in with my Pinterest boards of a luxurious and ladylike - Crème Brûlée from Laura Mercier. It's sweet, and there's lots of vanilla, without being too cute or too sweet or too girly - actually it's described as "decadent yet sophisticated". I love it.

Of course I drank champagne. And ate some duck (isn't that what you do on vacations?) And bought a book with taglines such as "like Kitchen Confidential but for tailoring" and "You'll never look at a suit in the same light again..." Dramatic, eh? I'll report back!

Today I finally got around to clean my new (vintage) nightstand that I bought at a flea market in Helsingör last weekend. I'm glad it wasn't any bigger, because it was perfectly enough to carry that one home through Helsingör, on the ferry and running to the bus to take me home. It fits so brilliantly in my bedroom that I hardly can believe it - fifty shades of green!

And, finally, what do you do when you're working on your comeback? Of course, you buy some new gadgets. I've felt the need for better photos on my garments - both sewing and vintage - but it's so damn hard. So this cute thing will help me hold my camera or phone, and another cute thing will be the remote (but the second cute thing didn't work so I'll need to exchange that). Then - outfit pictures here we come! (The only problem left is the object, i.e. me who never will be very photogenic.)

Well, I said there was a lot of detours. Now I really need to decide on those necklines. And give this bronchitis some rest.

A slippery slope, adventures in ready-to-wear - and a new bedroom

I need routines to keep things going. If I've decided to exercise 2-3 times a week, that works brilliantly until I think it's ok to skip it just this once. If I've decided to only eat cakes 2 times a week, that works until I just for one week do it three times. Then four. Five. Every day? If I've decided to blog 1-2 times a week, that goes well until I just skip this one week, because I'm not really feeling it. It's a slippery slope.

Then the weeks pass and I'm not feeling it at all. Which is so stupid, since I actually love blogging and love that I have so many new followers on Bloglovin'. (Welcome!) I guess this is all thanks to the lovely new category of Sewing. (Since I'm back on track on the exercise and cakes, I hope I'm at it here as well.)

Of course, it does have something to do with my wardrobe crisis, vintage crisis and the rather ambitious idea of the perfect dress pattern. I went as far to think that I would just give up and do what every one else is doing - buy my clothes. I bought a bikini (no news there, I'm not too keen on sewing one), an actual new dress (knitted in heavy viscose so not something I could easily make. Still felt like cheating) and a basic black jersey pencil skirt. It was a good beginning, but wouldn't keep me dressed for the summer so I took my credit card and went to Copenhagen. I thought I would come back with at least four dresses and then some. Well, I did come home with "then some" - a rain coat dressed up as a trench coat (since it's been pouring down all spring and early summer) and the short shorts. They are not high waisted as I wished, but fits ok, the fabric is nice and there are some nice details on them.

But it also made me realise that I've become far too choosy to buy ready-to-wear. The fit, the fabrics, the sewing, the price. Like the shorts above. The fit is ok but not great. The fabric is nice, but 50% polyester (but 50% viscose). The model is nice, but lacks the high waist. The price was ok. The dresses I tried on all had some fault - to short most of the time. Too tight in the bust or too loose in the waist or too snug on the hips. Metres upon metres of polyester. Prices sometimes so low I couldn't even begin to think what the seamstress earned, and sometimes so high I gasped (2500 dkk for polyester?).

I was rather low when I came home. I had hoped for a quick-fix, but sadly no. So it was just back to the sewing table. Or not quite, for another reason for my absence is this.

Redecorating my bedroom.

The very bright blue (think MFF-blå for you Swedes) heavy textured (with sawdust!) walls are now covered in several layers of plaster and painted in the perfect shade of sea-green. The beige plastic carpet is long gone (together with the plywood, the linoleum, and other coverings) and the pine boards are sanded and varnished. It's like walking on velvet.

This little project, scheduled to take four days, took four weeks. The bed covered my living room and clothes and fabrics the kitchen and hall. I was slightly going crazy. And not really sewing more than a couple of minutes here and there on the never ending toille of the Ultimate Dress Pattern. But finally, that was enough and yesterday I did the final draft of the pattern. I'm ready to start with the real deal!

(I just hope there won't be another heat wave coming my way. But please, not 15 degrees and rain for the rest of the summer...)

The best with heat waves really are the evenings. Magic.

Från minimalism till maximalism, eller less is more is a bore och more is more

Jag har faktiskt varit med blogg förut. Två gånger till och med. Första gången var nog 2005-2006. Den lade jag ner. Ett par månader kring årsskiftet 2010-2011 hade jag en annan som handlade om trevliga onödigheter. Ett inlägg därifrån är fortfarande intressant. Även om bloggarna är raderade från nätet sen länge, så kände jag att det var dags att fräscha till det där inlägget från 2011. Det handlar helt enkelt om stil, utveckling och personlig smak.

Och vi börjar i den stora skalen, med husen. Som barn var jag ganska krusidullig och prinsessig av mig och tyckte nog att gammalt var finast. Men på arkitektutbildningen drillades vi hårt i God Arkitektur och God Smak. Ju vitare, renare och stramare desto bättre. Utsmyckningar, detaljrikedom, färger eller nickar åt det förflutna gjorde sig icke besvär utan genererade endast hård kritik på genomgångarna. Jag rättade in mig i ledet och blev en del av den monokroma rörelsen. Det tog mig flera år att komma ur det där vita avskalade träsket som jag lärt mig var "rätt" och tillbaka till det jag tycker är "rätt".

Vi var på studieutflykt (kanske 2003) och tittade bland annat på de här husen, ritade av Henrik Jais-Nielsen och Mats White och vinnare av Kasper Sahlin-priset 2000. Jag minns hur jag ohade och ahade, precis som mina lärare och kursare. Jag tycker fortfarande de är ett gott tillägg av sin tid, och passar fint in i stadsbilden. Men vackra? Nej.

Att det ligger sekelskiftesbakelser precis bredvid märkte jag inte. Jag såg överhuvudtaget inte dessa drömhus i nationalromantik och jugend. Fågelkvarteren är idag ett av mina favoritområden i Helsingborg och har varit föremål för många små promenader, eftersom de ligger bara ett par kvarter bort från var jag bor nu.

Nästa steg i skalan är min bostad och hur min stil förändrats där. De här bilderna av min förra lägenhet togs visserligen till försäljningen, så det är ju lite uppstädat och undanröjt, men inte bisarrt mycket. När jag ser dem nu är jag inte det minsta förvånad över att jag inte trivdes vidare bra, och att min ihållande känsla av den lägenheten är kyla.

Men så har jag ju också konstaterat att vita rum gör en dum i huvudet... Det har jag rått bot på i min nuvarande lägenhet. Soffan är densamma, men annars har jag sålt de nytillverkade möblerna i den takt jag hittat nya gamla. Det tog flera år innan "rätt" matgrupp dök upp på auktion! En soffa i sammet står för övrigt högt på önskelistan...

Och så den tredje skalan - klädmässigt. Avskalat har väl inte direkt varit min melodi. Det har alltid varit mycket vilja och mycket personlighet. Vissa gånger kan jag se det som lyckat även i efterhand, väldigt många gånger inte. Men jag trivdes oftast i det då. Det har också hängt ihop med synen på min kropp. Som tonåring och ung 20-nånting ville jag gärna ha den där långa, smala siluetten som syns i modepressen, och som passar så bra ihop med det där vita och avskalade. Inte så att det var ett stort bekymmer, men det skavde lite.

Svart och avskalat på fest 2004 - och varken svart eller avskalat efter fest 2014 (eller rent tekniskt var det faktiskt 2015...).

Jag har försökt spåra förändringen bakåt. När jag flyttade in i den här lägenheten 2009 och var det ingen tvekan om att det skulle vara färg på väggarna, gamla möbler och fler grejer. I samma veva blev det mer och mer klänningar, och sen mer och mer vintage och egensytt. Fast jag använde vintage långt innan det, men inte alltid. I högstadiet klippte jag av mig allt hår för att bli 60-tals mod, och jag minns ett gäng hippieklänningar från samma tid och under gymnasiet. Mammas 70-tals mockajacka slogs jag och min syster om och otaliga polyesterskjortor med snibb. Stilförvirringen fortsatte i student-Lund med allt från vintage balklänningar till t-shirts med pop-tryck. 2007 kom Joan i Mad Men, med otroliga kurvor, färger och kläder och med det hela 50-tals och vintagevågen och ytterligare pusselbitar föll på plats. Från 2010 och ett par år framåt gick jag i intensiv terapi och lärde känna mig själv på riktigt. Jag skulle tro att det är det som gjort att jag nu inte bara säker på vad jag tycker om - jag vågar stå för det också.

About finding my style and what I like, and how I went from minimalism to maximalism; from white to colour, from simple and unadorned to elaborated and complex. It's all about knowing yourself - and daring to show it. 

En vägg med vintagevykort

Jag skulle bara byta tavlor. Det slutade med att hämta färgen från källaren, dutta i där gamla tavelkrokar suttit, cykla till IKEA och köpa nya ramar (jag var inte själv där. Det märks att värmeböljan är över. 30 minuter i matkö!), och sen mäta och svära.

Sex timmar efter att jag började blev det klart. Effektiv arbetstid? Max en timme.

Jag behöver fler svartvita vykort med vintagemode.

I was just changing pictures on the wall - it ended up with painting and a trip to IKEA before I could hang those vintage fashion postcards.

Vitt gör dig dum i huvudet (och ändå har jag (nästan) inga vita väggar)

"Vitt tar kål på kreativiteten. Det kan kännas elegant i början, som ett vackert vinterlandskap. Men hjärnan blir svältfödd" säger Karl Ryberg (färgterapeut med examen i arkitektur och psykologi).

"Precis som vi stoppar i oss saker för att bli mätta behöver vi energi till hjärnan, där färg är som vitamin. Med bara vitt blir man dum i huvudet till slut." Lokaltidningen i Helsingborg (denna källa till visdom) hade för ett par veckor sen ett reportage om det där med vita väggar och färg. Kanske kände jag - efter flera år i hem med vita väggar - att jag höll på att bli dum i huvudet och instinktivt kände redan när jag var på visningen av den här lägenheten, att den här, den ska inte vara vit och fräsch och minimalistisk.

Och så blev det. "Elegant vackert vinterlandskap" är nog det sista man skulle använda för att beskriva min lägenhet. I hallen möts man av en djup petrolblå färg.

Och massa vita snickerier. Den var 90-talsgul när jag flyttade in, en färg som verkligen skar sig mot det vackra trägolvet.

Jag minns i och för sig fortfarande paniken, när jag målat första väggen, och det såg SÅ MÖRKT ut. Men när alla fyra väggar var klara var det bara flott. Levande. Elegant. Jag är fortfarande nöjd med färgen - och att jag vågade.

Vardagsrummet hade en odefinierad beige färg (som också skar sig mot trägolvet) och dessutom strukturtapet. Lager efter lager (ända tillbaka till 1932) revs ner, och jag gjorde ett tappert försök med bredspacklandet också, innan jag kallade in proffsen.

"Nåja, det var ju inte så illa gjort för en amatör" sa målaren när han lämnade offert och när jag visade honom provburken "ska du verkligen ha rosa på ALLA väggarna?!" Men tre dagar senare var mitt vardagsrum förvandlat till en feminin dröm, en luftig och lätt boudoir, och återigen - en färg jag älskar att ha på väggarna.

Köket hade ytterligare en gul färg (med en ytterst diskret fondtapet i ... gult!) som skar sig - inte mot golvet den här gången - men mot köksluckorna i björk. Jag ägnade en påskhelg åt att måla köket ljust turkost. Galet fint.

Sovrummet var det enda icke-gula rummet och det enda som jag inte bytt färg på. Inte för att jag är det minsta förtjust i denna MFF-blåa strukturskapelse, utan för att jag inte kan bestämma mig.

Det är ju inget tvivel om att den måste bort (och det har jag ju då sagt sen jag flyttade in för snart fyra år sen). Men färg eller tapet? Romantiskt eller elegant? Apor? Fåglar? Art deco?

Dessutom innebär en väggrenovering utan tvivel en golvrenovering. Jag kan inte slita ned fem lager tapet utan att i samma veva bryta upp plastmattan, spånskivan och sen HOPPAS att det finns ett trägolv där under, som (någon annan) kan slipa och lacka.

Varje vinter tänker jag att "till våren, då ska det bli av". Varje sommar tänker jag "i höst, då är det dags". Det har inte varit dags än.

Men badrummet, det är vitt. Och lite svart. Och lite art deco.

Bäst att jag inte vistas där inne alltför mycket.

December

Öppet hus med tillskärarlinjen i Lund - och en heldag till att skära till min Diordräkt i finfin ullcrêpe. Det blev ett bisarrt pusslande eftersom jag fått 25 cm mindre tyg än beställt - och hade 24 mönsterdelar att få ut.

Jag i julrött - det var ju ändå första advent. Tack till V som tog fotot!

Satte så smått igång med kjol och blus till A.

Jul på Tivoli med lilla Stora I. Köpte finaste julkulorna, åkte slänggunga och funderade på varför jag inte bor i Köpenhamn.

Fantastisk julbelysning.

Snön vräkte ner större delen av dagen och gjorde hela Tivoli så här trollskt...

Julpyntade färdigt.

Finaste påfågelsjulkulorna!

Satte med hjälp av snälla svågern upp de guldsprayade hatthyllorna i hallen - och de är ju för bövelen nästan redan fulla! Jag skulle ju ha något att växa i!


Hatthyllan jag växt ur, med gasellen Ellen under.

Den nya hatthyllan, 2,2 meter lång och nästan redan full.

Julfest med jobbet - jag hade tänkt ha min silvergrå Dior men nu var den helt plötsligt för STOR? Nog för att jag vill tillbaka till min 70-cm midja, men kom igen! Så det blev min vackra röda ullcrêpe istället. Och lite glitter på det...

Den braiga tv-hösten fortsatte, med säsong två av The Hour. Förutom att serien är galet bra är Bel's garderob precis min stil - små juvelfärgade ensembler. VILL HA.

Och så blev det jul!

Allt det godaste till frukost. Och titta! En julklapp!

Jag började med julefrukost hemma och öppnade julklappen från mig själv till mig själv: en brosch jag köpte i Stockholm. Sen åkte jag till Lund för mera firande och fler julklappar; bland annat The Vesuvius Club - jag vill verkligen läsa de andra om Lucifer Box! - och så den här boken om vintagehandväskor som får mig att vilja ha ett par stycken. Allra minst.

December slutade i dur, med en maffig nyårsmiddag. 2012 kändes verkligen färdigt - och jag ser fram emot 2013. Det blir faktiskt bara bättre!

Årskrönika - och januari

Tänk att få göra sin alldeles egna årskrönika! Lite lagom lång så där, inga epistlar med femtioelva bilder för varje månad (varav hälften på sig själv, som verkar vara standard bland bloggare, ingen nämnd, ingen glömd).

Dessutom är det ett utmärkt tillfälle för mig att samla ihop allt jag tänkt jag skulle blogga om men där det ändå inte blivit något. Hur som, reglerna är enkla - en månad om dagen de närmsta 12 dagarna. Och planen för 2013 är glasklar - läsa färre bloggar och blogga själv istället!

Men, januari. Ganska trött och kall och mycket som skulle hinnas med till februari...

Målade om skåp till tygskåp. Det blev åskblått. Kände i efterhand att det kanske skulle blivit guld. Men guld passar inte på 60-tals skåp. Känner numera att det borde varit ett 1920-tals skåp i björk. Kanske det dyker upp 2013?

Traditionellt efter-jul firande hos familjen F. Som vanligt innebär det otroligt god mat och så mycket skratt att jag får ont i magen. Dagen efter prickade vi in samlarmarknad i Linderöd också - den lilla rosabeiga broderade 1920-tals väskan på tygskåpet kommer därifrån.

Var i Göteborg med syster - utmärkt julklapp - och förutom att inta sanslösa mängder champagne, beundra klänningar på Röhsska och härda ut i snögloppen, köpte jag två maffiga broscher på fantastiska Fåfängan Antik i Haga.

Nu ser de här ju lika stora ut, men jag kan säga att den övre har en
diameter på drygt 10 cm, medan stjärnan bara är hälften så stor...

Puta Madre por favor

Förra veckan var jag i Göteborg. Det bästa under de två dagarna var utan tvekan måndagens middag på Puta Madre (ja, det betyder vad ni tror det betyder). Förutom väldigt god mexikansk mat och ett favoritvin (Cline Zinfandel) som husets röda, var inredningen helt magnifik. Det bästa jag sett i restaurangväg. Den här bordelldrömmen (ja, en paradox) är inredd med över 2 KILOMETER röd sammet, vintageunderkläder, mer eller mindre ekivoka bilder, fransar och kristall. Det är sinnebilden av sekelskiftets (ja, det förra) överdådiga och överlastade miljöer - och helt helt underbart. Att ta bilder med min hopplösa mobilkamera kändes dömt att misslyckas, men efter lite photoshopande blev de faktiskt helt ok.

Man skulle kunna säga att inspirationen för sovrumsrenoveringen är hittad...