Dreaming of San Francisco

Spring is very, very slowly coming to Helsingborg. I'm not in my most creative mood, and - like times before - I'm thinking a lot about life and what to do with it. We'll see. San Francisco and Monterey were totally amazing, partly because of the weather (about 15-20 degrees Celsius, crisp air and sunny, my favourite weather all time), partly because of all fun things we did - sea otters, national parks, shopping (fabric! vintage! food! shoes!), eating, walking - and partly because I was in such great company.

Returning home - while my company stayed in the sun - to a more than busy and stressful time at work and this weather haven't been easy. And I always find this time of year challenging - something about lack of energy.

I've been practicing my idea since last time - just do it! - on my creative work and it's turned out ok. I've made progress on the skirt. I've made progress on the statement-necklace I'm planning. But my heart haven't been it. Yesterday evening I thought I would cheer myself up and finally watch The Dressmaker with my favourite Kate Winslet. A great movie, the clothes are to die for and Kate is so good. But it's not exactly a cheer-you-up-movie, just sayin'...

Perhaps some looking at what I brought home from San Francisco can cheer up? I spent one intense day doing all my shopping, and started at Britex Fabrics when they opened. It wasn't cheap, the dollar-Swedish Krona-ratio is horrible, taxes are added upon the price seen - but it was very fun.

Britex houses four floors of fabrics and notions and I started on the fourth floor and worked myself down. And then up again - the remnants are on top. I bought some pressing tools that are hopeless to find in Sweden and always costs a fortune when you add shipping. A bit heavy to carry around all day - good thing I'm working out! (The needles didn't exactly add to the weight...)

Then I found my first fabric - a silk/cotton faille. I love a faille, and I absolutely love a silk/cotton. It's a dark green, perhaps a bit too dark for the summer dress I intend to make, but I think it'll be lovely all the same. It's about 1,6 meters and I payed $95 (821 SEK) for it.

Then I looked at a lot of silks and wools, and returned back to the remnants and some blue and green silks I'd been eyeing up before. I bought two of them and tried not to breathe while I handed over my credit card. There's not much of each, just over 1 metre, but will be enough for a dress without so much sleeves. One is an emerald green silk crêpe and the other a petrol blue silk faille (from France. A bit silly to buy it in USA, but I haven't seen this one in Paris.).

The green cost about $65 (565 SEK) which was a great price for one of the most stunning fabrics I've seen, but the faille was $119 (1030 SEK) and that's a lot of money. But I really liked it... It had been marked down from $175 per yard, and that's a whole other story.

Then I needed a break and had some gluten-free lunch in the shade - lovely!

I also found a vintage dress that suited me perfectly - the very nice owner of VerUnica (the neighbourhood, Hayes Valley was so nice!) called it a Cinderella-moment when I stepped out from the fitting room. And I have to agree... At $95 (826 SEK) it wasn't a bargain, but it's a really well made dress in great condition and I'll wear it a lot. The cut of the bodice is really special and something I'd like to try; either for a dress or a blouse.

It's interlined with silk organza (just as I thought I maybe should have done with the very simple little black dress!) and rayon binding along the hem and sleeves, and a lingerie guard on the shoulders as well.

I could easily have spent a whole day just looking at and trying on vintage. I visited most stores in the late afternoon and was a bit tired and also a bit aware of what I already bought. The selection was huge, and prices from moderate - like mine - to rather low - and then some really high for the really extravagant ones. And there was a lot of extravagant things!

A tiny thing more.... For the past year or so I've been looking for a cocktail ring and scanned thousands and thousands of rings on internet auction houses and Etsy but not finding The One. But I did in San Francisco, just a couple of minutes from the flat we rented. (Please ignore my very dry hands.)

The suitcase was half empty when I left Sweden, but it wasn't on the way back. Apart from the above, some shoes (2 pairs actually) and some food from Whole Foods. I love that place!

And then, back to real life. Harder than usual.

A trip to Lisbon - getting carried away by beautiful fabrics

A reason to go back to Lisbon might be the fabric store. Simply one of the best I've ever visited, and I have visited quite a few on my travels.

I had done my best to google fabric stores before I left but only found the one. Ouro Têxteis was mostly piles of cheap polyester, (like so many in Paris), but luckily, two other stores were close by (and right on one of the main shopping streets - unusual!) Casa Frazao and Londres Salão. Beautiful, (expensive) silk and wool from Italy and England. Since I was so high on good fabrics, it totally slipped my mind to take photos - both the first and the second time...

Anyway, the first time at Casa Frazao, I was assisted by a gentleman who didn't know any English. But, we managed to communicate in a weird mix of Portuguese (him), English (me), drawings (he), French (me) and smiles and gestures (both). I tried to explain what I wanted - luckily I was wearing a dress just like that, he made a drawing and did the math.

So I got this wonderful teal green Italian wool for a fitted dress with 3/4 sleeves. I bought 1,6 metres for €47 per metre... Not cheap, but I have never seen such beautiful wool either. It's a twill weave with a wonderful lustre.

I also got some samples for amazing lace to think about. I like the lower one the best, but at €80 / metre I would need a special project, and I couldn't think of one. After all, there are already some fabric for special fabrics in my stash. (Please read on and see if this wisdom continues.)

But I could buy other fabrics than lace... And since I didn't spend too much money on other things, I decided to go back. So on my final day, after my last, indulgent breakfast and some packing, I returned. This time, I got another assistant - just as much a gentleman as the previous one - but this one did speak English. Easier for both of us and probably more expensive for me. I went through book after book with samples, looked at some of them on the bolts, and then some more of the bolts, and when I left, I had plenty with me. Perhaps not the most planned fabric shopping I've done, and when I looked at the receipt just now I actually cringed.

But before we come to the cringe-worthy part, I started by looking at a lot of black cottons for a nice winter dress, but in the end, the wool crêpe was so much nicer than all the other cottons and wools combined. So another 1,6 metres for €47. I asked what materials he had for lining, and he had this mix (40% -60% in one or the other way) of acetate and cupro (best blend ever!), so I bought black for the new crêpe and a light teal for the wool I bought at my first visit. At €7 per metre it was a steal! (Perhaps I should have bought a couple of metres extra in black and white and then some?)

He also showed my a triacetate fabric (also know as acetate rayon, rayon viscose or viscose...), with a wonderful lustre and drape. He had it in all the colours of the rainbow but I quickly found this emerald-sea green and bought 1 metre for €39 intended for a blouse. It would probably make a lovely dress as well.

And then the final one, that just made me cringe. It's a lovely silk, perfect for a blouse so I only bought 1 metre. But I hadn't realised that it was €72... The pattern is some kind of orchids and almost zebra stripes and something green. I love the colours, and it feels both modern and classic, but not frumpy

That's without doubt my most expensive fabric ever, and I don't think it's the most beautiful fabric I've bought ever. Damn. Well, it really needs to become a good blouse... (As said above about the lace for €80, that I didn't buy although it was a Very Beautiful Fabric because I didn't have a project for it. I wouldn't have bought the silk either, if I had noticed the price. Well, you live and you learn. Don't get carried away in fabric stores!)

A trip to Lisbon - a little bit of everything

I got back from Lisbon yesterday. I would say that the trip was very much like the weather - one minute sunshine, blue skies and 20 degrees C. The next, heavy skies and pouring rain. It was easy to see who was living in Lisbon - they were the ones walking around with an umbrella when the sun was shining, knowing that in a couple of minutes, it will rain.

The heavy skies were mostly was due to food. Eating is always important to me, but even more so on a holiday. And Lisbon is a city of bread and gluten. Everything is bread and gluten. Even when the waiter claims to understand my dilemma and makes a special dish for me, the fish is fried in bread and served with bread pudding. Hopeless. It wasn't until the last two days that I realised I should stick to the fancy hotels. They serve very good food, not more expensive than elsewhere and most of all - they are used to foreigners and their strange eating habits. They had gluten free bread, changed the dishes to suit me and even gave me free dessert to make up for the changes made!

I was also struck by the heavy traffic. Lisbon is a rather small capital, 500 000 inhabitants, but the traffic felt as intense as in Paris or London. A bus trip that took 45 minutes around lunchtime took 1,5 hours at seven in the evening!

The trip was planned so that I would be able to visit a flea or antique market. The one in Sunday was closed due to the rain (only figured that out when I was already there) but I had high hope of Feira de Ladra (translates to The Thieves' Market). I took off after a rather early breakfast. Not as early as when in Paris, where I've been there from when the vendors set up their stalls, but still. I had different  information about when the market started - at 6 or 7 or 9? so I opted for the latest. After a near-death experience with a bus going up and down the hills, and a short walk through some rather shady neighbourhoods (nothing new there, it's the same in Paris) I arrived. I understand why they call it the thieves market. I've never seen so many policemen at a market before - two or three in every corner, at least 50 in total? - and so much junk. Not flea market junk, but market junk. I didn't think there was a market for Cd's anymore - but here they had cassette tapes? Deodorants, sun glasses, cutlery I wouldn't touch, laptops... A rather scary space. There was a few stalls with actual old things, but in minority. The market is held twice a week; on Tuesdays and Saturdays, and perhaps Tuesday is the wrong day. It's not worth going, trust me.

I still bought a brooch...(pictured below). I also visited a couple of vintage stores, but they only had things from the 1970's and 1980's, and as you know, that really isn't my thing.

So yes, there was a bit of rain... Now on to the sunshine!

Walking along the river.

Amazing art nouveau- and art deco-buildings - and a shopping centre in an old moorish palace.

Stunning views.

 A wonderful, wonderful hotel; Porto Bay Liberdade.

Some really good food (after all). And the coffee was always good!

And a bit of shopping...

One reason I chose Lisbon was actually the glove store Luvaria Ulisses. I know, a rather strange reason, but in my opinion, as good as any. And I can tell you, buying gloves there really was an experience. Short, but lovely. I stepped inside what must be the smallest glove store in the world and asked for black longer gloves.

I was asked to put the hand on the counter, and then he held my hand for a brief moment to decide my size. He picked out the right box with the right size, picked up one of those things that you sometimes see at a flea market and have no idea what to use them for - to open up the fingers, put talcum powder inside, asked me to put my elbow on the little pillow and then put the glove on my hand. And - pun very much intended - it fit like a glove. And cost a lot less than at home. AND was put in a very pretty bag. The black for me, the cognac brown for my sister and the brooch from the thieves.

Then there was shopping for fabric... The sun was shining! In the end, there was so much of it that it needs it's own post.

Slowly and with a couple of detours

Well, I'm slowly working my way back to sewing and blogging with a couple of detours. And some bronchitis.

But I did spend some time in Stockholm last week, and surprisingly enough I didn't spend any money on Simbra Siden. I did spend some, but worryingly little, at Ohlsons tyger. (Worryingly not because I-planned-to-spend-more-what-is-wrong-with-me but worryingly because under what circumstances was this fabric made when it only cost me 60 SEK per metre?)

The fabric is so far from what I normally buy, but for that price and 100% viscose I still thought it worth a chance. (I thought about Oonaballoona when I bought it but I think she would describe it as rather discreet...) I also bought some elastic thread - I thought of a dress (duh) that's easy to throw over your head when you're going to the beach or picking up some milk. Shirring in the back, something simple in the front, straps, and a skirt. Not too wide, I only bought 2 metres. But that's not first in line.

First in line is a dress from the Ultimate Dress Pattern. I ironed the fabric yesterday, despite the bronchitis, and also ironed the lining (after both fabrics been pre-washed of course). I went to Malmö a couple of weeks ago to drink champagne with a very dear friend, and made (another) detour to buy Bemberg lining, the Queen of linings (or so I've heard. I haven't used it yet.)

(I watched the Antiques Roadshow (BBC-version) while ironing. What you see (if you have super vision) is a painting of the then new queen Elizabeth II. The (female!) artist got a piece of her dress material to be able to paint it well, since the painting is based on a photograph (also taken by the artist). Isn't that amazing? A piece of the fabric of the dress the queen wore?)

I'm still going back and forth on the lining. I'll use the Liberty Cotton Tana Lawn that I imagine is very nice to have close to your skin. On the other hand, that requires more frequent washing, and since it's a rather fitted dress, also a lot more wear on the derrière. A lining, just slightly smaller than the main fabric, would handle that wear so the bum doesn't start to sag. (The bum of the dress, not mine.) But, once again, it is a summer dress and adding another layer, even if it is the Queen of linings, could make it less breezy to wear. I do need to decide soon. And decide on the neckline, both front and back.

Other detours have included a small re-design of my blog. I love the new fonts! And an over-all cleaner appearance. (I started considering Wordpress instead of Blogger since that seems to be what everyone is doing, but the more I read the more hesitant I become. It seems like quite a lot of work, both building it up and maintaining it. And I do love the simplicity of Blogger, compared to the dashboard of Wordpress which I've encountered on my posts for We Sew Retro. So I decided to stay where I am and just fix it up a bit. I hope you like it!)

Instead of buying new clothes in Stockholm, I bought a new perfume. It fits great in with my Pinterest boards of a luxurious and ladylike - Crème Brûlée from Laura Mercier. It's sweet, and there's lots of vanilla, without being too cute or too sweet or too girly - actually it's described as "decadent yet sophisticated". I love it.

Of course I drank champagne. And ate some duck (isn't that what you do on vacations?) And bought a book with taglines such as "like Kitchen Confidential but for tailoring" and "You'll never look at a suit in the same light again..." Dramatic, eh? I'll report back!

Today I finally got around to clean my new (vintage) nightstand that I bought at a flea market in Helsingör last weekend. I'm glad it wasn't any bigger, because it was perfectly enough to carry that one home through Helsingör, on the ferry and running to the bus to take me home. It fits so brilliantly in my bedroom that I hardly can believe it - fifty shades of green!

And, finally, what do you do when you're working on your comeback? Of course, you buy some new gadgets. I've felt the need for better photos on my garments - both sewing and vintage - but it's so damn hard. So this cute thing will help me hold my camera or phone, and another cute thing will be the remote (but the second cute thing didn't work so I'll need to exchange that). Then - outfit pictures here we come! (The only problem left is the object, i.e. me who never will be very photogenic.)

Well, I said there was a lot of detours. Now I really need to decide on those necklines. And give this bronchitis some rest.

En annan slags vintagehimmel

I London fick jag en chans jag nog aldrig trodde jag skulle få; och som är drömmen för vilken synörd och vintagenörd som helst. Jag fick undersöka riktig, riktig couture från 1950-talet. Jacques Fath, Hardy Amies, Balmain och Christian Dior. Det var jag, sju coutureplagg (som jag själv valt; det åttonde av Balenciaga var för skört för att ta fram) och en väldigt hjälpsam kurator.

När vi bokade Londonresan i höstas började jag min vanliga research - vilka museum ville jag gå på, vilka vintageaffärer, loppisar och tygaffärer? Victoria & Albert Museum kändes som ett givet besöksmål, och nånstans gömt på deras hemsida upptäckte jag The Clothworkers' Centre for the Study and Conservation of Textiles. Utan att riktigt våga tro det, insåg jag att möjligheten fanns också för mig - utan koppling till universitet, stipendier, bokkontrakt eller frilanskontrakt. Jag fick visserligen skriva ett letter of introduction och berätta varför just jag skulle få tillgång till deras enorma arkiv men det var inte så svårt - snälla, snälla, snälla det här är min passion! 

Ett besök är två timmar, förmiddag eller eftermiddag. Man får titta på max 8 plagg per pass. Valet gör man ur deras katalog - den rymmer över 1 miljon objekt. Det är ju ganska lätt för mig att smalna av urvalet (Fashion, 1940-1965) - men det var ändå drygt 500 objekt att göra mitt val från. (Väl där fick jag veta att de har 100 000 objekt i textilarkivet - från små tygbitar till stora väggbonader. Just då kände jag ganska starkt för att slå ner (den mycket snälla) kuratorn och sno hennes passerkort.) Jag ville ha en bra blandning av plagg - någon överdådig aftonklänning, någon enklare vardagsklänning, någon dräkt, någon kappa... Jag skulle tro att jag höll på med det där valet i en dryg månad. (Jag sa att jag är en nörd. En noggrann nörd.)

Fredagen var dagen D. Vi började med Natural History Museum, men jag var ganska spattig och kunde inte alls koncentrera mig på dinosaurier. Taket fascinerade mig mer. 

Efter en promenad i vårsolens glans landade vi på Babylon Roof Gardens, där vi först hälsade på flamingos (!) och sen åt min bästa födelsedagslunch. Att hitta ett ställe i London som har fine dining, möjlighet att boka bord och välkomnar barn var inte enkelt - men här lyckades jag. Barnen kunde färglägga flamingos och vi andra kunde dricka prosecco, och sen åt jag kronärtskocka till förrätt och anka till huvudrätt och drack ännu mer prosecco. 

Sen pussade jag familjen hej då och ångade - lite lullig av bubblet - en halvtimme västerut och möttes till sist av Blythe House.

"Hello Stina, welcome! We've been waiting for you. Please mind your fingers when you close the gate" sa den oerhört brittiske och jovialiske säkerhetsvakten i porttelefonen när jag ringde på. Jag fick besöksbricka, besöksarmband, skriva in mig i besöksboken och skriva under avtalen om att inte publicera mina foton.

Ja, det är tyvärr sant. Jag får inte visa ett enda av de 146 bilder jag tog. (Men jag var förvånad över att jag fick fotografera överhuvudtaget!)

Men den här får jag visa. Kamera, anteckningsbok och blyertspennor var det enda jag fick ta med mig in. En mycket ung och mycket vänlig kurator hämtade mig och en annan researcher och ledde hos genom den ena låsta dörren efter den andra till en stor ljus sal, med stora bord och massa arkivskåp och bokhyllor i mörkt trä längs väggarna. På ett av borden låg mina tre första objekt upplagda, och dealen var att jag inte fick röra.

Jag fick inte röra. Varje gång jag ville se inuti eller på baksidan av ett plagg fick jag vinka till mig den unga vänliga kuratorn som satte på sig sina handskar, och vek och vände med oerhörd kärlek och försiktighet. När jag var färdig med de första hängdes de upp på sina sidengalgar och stoppades i sina påsar (kändes som tältduk) igen och deras stora etiketter med foton, namn och vikt fästes på påsen, och nya plagg lades fram.

För att det här inlägget inte ska bli alltför bisarrt långt får det bli en del två med vilka plagg jag faktiskt varit centimeter ifrån. Tills dess - jag hittade en fantastiskt bra artikel om Clothworkers' Centre på Blythe House. Läs den - och boka ett eget besök!

About an opportunity I never thought I would get; the dream for any sewing or vintage nerd - the chance to examine true couture from the 1950's. Jacques Fath, Hardy Amies, Balmain and Christian Dior. While planning my trip to London, I discovered that you can visit the archives of the textile collections at  Victoria & Albert Museum; The Clothworkers' Centre for the Study and Conservation of Textiles. I only needed to write a letter of introduction and explain why I wanted to view the collection. (Not so difficult - please, please, please this is my passion!) I could choose the garments myself from their online catalogue and had to narrow it down to 8. (Once there, I was told by the very young and the very nice curator that they had over 100 000 textile objects there; from small swatches to large tapestries).

The day started with Natural History Museum where I was more into the roof than the dinosaurs, then the perfect birthday lunch (duck, prosecco and flamingos) at Babylon Roof Gardens before heading to Blythe House where the archives are and being greeted by a very friendly security guard. I had to sign in and sign the papers that I'm not going to publish any of my photos. 

That's right. I can't show you a single one of the 146 photos I took of the clothes. (But I was extremely surprised that I was allowed to take photos at all!) The only other things I could bring was a notebook and pencils. Me and another researcher was shown to a large, bright room with archive cabinets and bookcases in dark wood, and a large table where my chosen objects where laid out; and the deal was that I couldn't touch. 

I couldn't touch. Every time I wanted to see inside a garment or the back of it, I had to signal to the young friendly curator, who put on her gloves and folded and turned with a lot of care and love. 

Since this post already is a mile long, I will show you the clothes I studied in another post. Until then, here is a great article about Clothworkers' Centre på Blythe House - read it and book your own visit!

Tyghimlen finns i London

Februari har verkligen försvunnit för mig. Efter London blev jag sjuk, sen lät jag kappan ta språnget ut på internet och samtidigt är det väldigt mycket på jobb. Dessutom är det februari. Hade jag inte fyllt år hade det varit den gråaste månaden, i klass med november. Men nu fyller jag ju år, och fick av en slump chansen att fira i London med hela familjen, och där var det - helt oväntat - inte grått. Vi hade sol nästan alla dagar, det var vårvarmt och jag kunde gå utan sjalar och hattar och kappan som ett stort rött segel bakom mig.

Även om jag muttrat lite när jag varit i Paris har jag ju hittat helt magnifika tyger. Men London var bättre - och dessutom galet lätta att hitta. De flesta hade jag letat upp i förväg, men den bästa läste jag om i nån sån där gratisbroschyr som låg i lägenheten vi hyrde - det är nästan så jag börjar tro på ödet.

Berwick Street och Joel & Son Fabric. Det är allt man behöver. Och en stor plånbok. Längs med Berwick Street - en tvärgata till Oxford Street - ligger tygaffärerna på rad och hos Borovick Fabrics hittade jag mörkt kungsblå rips i bomull/viskos. Mitt drömtyg.

Jag älskar den här strukturen, och det kommer bli en helt magnifik klänning! Två meter tyg, två rullar sysilke och 800 kr fattigare åkte jag dubbeldäckare västerut, passerade Hyde Park...

... och klev av bussen i vad som kändes som en annan världsdel. Trängde mig fram på Church Street, bland polysterkläder, husgeråd och one-pound-stores tills couturetygshimmelriket uppenbarade sig. Joel & Son Fabric. Det är hur stort som helst. Det finns alla tygsorter du någonsin läst om men nästan aldrig sett i verkligheten. Siden, ull, paljetter, bomull - allt. Inte direkt billigt *host* och med ett pund som står i 13 kronor klarade jag inte av att spontanshoppa sidenrips för £89.90, även om den var fantastisk i färgen. Men nu när jag vet vilket himmelrike det är, kan jag ju rita mönster och sy toille hemma och sen beställa exakt vad jag behöver. (Fast snart, innan det tar slut...)

Generositeten på tygprover var stor; och väldigt snyggt och prydligt. Jag tror aldrig jag sett så mycket juvelfärgade tyger i ull och siden förr! Proverna från Joel & Son är till vänster. Påfågelblått eller påfågelgrönt? 

Hög på tyg, men inte ruinerad, åkte jag buss tillbaka till Oxford Street och gick till MacCulloch & Wallis som jag sett så mycket fram emot. Men istället för stora lockande tygrullar hade de bara slarviga minimala tygprover hängande framme på några ställningar. Inspirerar inte mig (när priserna fortfarande är många många pund metern). Så jag gick till mitt sista stopp, Liberty. De flesta av deras tyger är för blommiga och gulliga för mig, men kvaliteten är en dröm. Och så hittade jag det perfekta - fortfarande blommigt men inte gulligt och romantiskt, utan vuxet och sofistikerat. 

Blev expedierad av en mycket barsk person, som verkligen tyckte att två meter var för lite. Det tyckte inte jag eftersom det ändå blev 600 kronor (och det ska vara en snäv klänning!) Och så hittade jag ju en sån där jättekopp till kaffe (jag har letat i minst ett år!) och fick allting i ursnygg lila kasse. Sen kastade jag mig på en buss österut för att möta de andra och äta middag.

About February, that kind of disappeared in London, some illness, the coat going online, and very much at work. And February is so grey and dull - but with my birthday as the only brightness, and this year, a birthday that I was able to spend in London with my family. And it was spring in London!

I've found wonderful fabrics in Paris - but London was better and easier to find: Berwick Street and Joel & Son Fabric is all you need (and a big wallet.) At Borovick Fabrics I've found my dream fabric; a dark royal blue cotton/rayon grosgrain. Passing Hyde Park I ended up at Joel & Son Fabric where I longed for the peacock blue or peacock green silk faille (or grosgrain?) at the left among all the samples I was generously given. It was to expensive to buy at a whim, but I should order some soon before it disappear. Then back to Liberty and some florals - but not the cute and romantic kind but the grown and sophisticated. And a very longed for gigantic cup for coffee before I headed east to have dinner with the others.

Var köper man tyg?

Jag fick ett mail från supertrevliga I i Norge. Hon hade hittat till StinaP tack vare Dior-dräkten och ville veta var jag köper tyg. För att det är så svårt att hitta fina tyger av hög kvalitet. Och jag håller verkligen med henne. 

Så jag började lista mina favoriter i mailet till I. Jag upptäckte att det var fler än jag trodde och sen kom jag på att det finns kanske fler där ute som vill ha tips om var man köper tyg? 

• Simbrasiden har butik både på nätet och i Stockholm. Riktigt fina tyger! Och som namnet antyder, framförallt siden, även om jag köpte spets när jag var där senast. 
• Hos Josef Wilund har jag köpt både tyg och skrädderitillbehör (hårkanvas och kraglärft till exempel) men jag är rädd att de bara säljer till företag....
• Finfin ullcrêpe har jag köpt hos Weinberg, men även här tror jag att det bara är till företag. 
• Gårdatextil har fantastisk service. Man ringer eller mailar och berättar vad man vill ha, och så skickar de ett gäng tygprover för 10 kronor. Dessutom sparar de en uppsättning hos sig själva, så vill man ha det lila sidenet i mitten av provarket vet det precis vilket tyg det är. Och så har de butik i Göteborg också.
• I Köpenhamn finns Hvidberg, en anrik skrädderifirma fullproppad med ull och siden, en del tillbehör (min pressepude kommer härifrån). Dels finns butiken i centrala Köpenhamn (vid Rådhuset) och dels kan man kontakta dem direkt för att få tygprover hemskickade. 
• Vid Kongens Nytorv ligger ITA Textiles som har ett otroligt brett och fint sortiment. Bland annat rips...
• Truro fabrics i Storbritannien har superfin ull och väldigt bra service. Eftersom tygerna inte är billiga (men prisvärda!) har jag först beställt tygprover för ett par pund (enkelt via hemsidan) och när jag klämt och känt och bestämt mig beställt tyget. Snabb och bra leverans - och ett gigantiskt utbud.
• Detsamma gäller MacCulloch & Wallis i London (som jag ser fram emot att besöka i februari). Stort sortiment av tyg men också av tillbehör till hatteri, korsettmakeri och skrädderi. Har samma typ av tygprovsservice som Truro. 

Via diverse bloggar jag följer förstår jag att det finns ett otroligt utbud av tyg i USA. Nackdelen är att det är risk att åka på tullavgifter när man handlar utanför EU, så därför har jag aldrig gjort det. En del av New York-suget beror på tygaffärerna i Garment District... Förr eller senare så! Och så passar jag förstås på att handla när jag är i Paris...


About where to buy fabric for us who live in Sweden (even though some are in Copenhagen and Great Britain as well).

Lite som händer i november

Hösten ramlar på och vi är halvvägs in i november. Vissa planer pausas, andra kommer till. Vissa projekt är i full gång, andra inte.

Igår var jag och drack kaffe med Michael och Petra på Manifesto och pratade om mode, vintage och Helsingborg. Efter jurytjänst kommer jag att ha med en klänning (vintage) och en hatt (gjord av mig) med på utställningen Det Modiga Modet på världens-minsta-designmuseum (öppnar lördag om en vecka och har öppet ytterligare två lördagar efter det). Det är dubbelt roligt; förutom att jag får vara med händer det saker i Helsingborg som gör staden lite roligare. Vi behöver det i novemberdiset.

Foto: Michael Nilsson

Jag syr - en timme här och en timme där - på en enkel sidenblus i ett mindre enkelt tyg. Den är snart klar. Inga två-årsprojekt just nu.

I hjärnan slåss nästa projekt om uppmärksamheten - vinterkappa (halvklar) eller ullklänning? Men nog måste väl kappan följa med till London i februari?

Stockholm var långa, intensiva, givande dagar om mitt andra jobb, men mellan klockan fem och klockan sex i onsdags var jag frisläppt. Turen var med mig och Old Touch och Simbra Siden var bara ett par kvarter bort. Jag ångade dit, konstaterade att Old Touch hade ganska lite varje-dag-vintage inne och inte varit på charmkurs den senaste veckan, och gick till Simbra istället. Mina lager med sidenorganza har i stort sett sinat, så jag passade på att köpa två meter vit och två meter svart. Och så skymtade jag en vacker spets. Den var i rött, så jag frågade om en annan färg. Och då var tyggudarna på min sida - en liten bit i mörkblått, precis lagom för en pennkjol. Eftersom det var en stuv och dom hade varit på charmkurs fick jag lite specialpris dessutom. Spetsen kommer från Monterossi som tillhandahåller spets till diverse modehus, designers och kändisar. Och till mig nu då då.

Svart siden under? Mörkblått? Ljusare blått? Vilket svårt val! Det har blivit ganska mycket nya tyger de senaste veckorna. Helt klart läge att sy av dem också... Är det julledighet snart?

Dessutom ser jag fram emot nästa äventyr från Colette Patterns - en ny tidning! Med tanke på vilken bra blogg de driver ser jag verkligen fram emot den fördjupning som tidningen lär bli. Om ni klickar på den här länken kan ni också registrera er för förhandsinformation, chansen att vinna en prenumeration - och dessutom ökar min egen chans att vinna en prenumeration...

I denna länk- och reklampost måste jag ju nämna knivbrev - efter viss tvekan skickade jag iväg en av mina bästa vänner; skräddarsaxen. Men den hade ett litet litet jack (klipp inte i nålar) och behövde en uppfräschning - begrip hur många meter tyg den har klippt i de senaste åren. Jag skickade iväg brevet i måndags, åkte till Stockholm, kom hem och där fanns saxen (och för all del en kniv); i stort sett vassare än de nånsin varit. Sjukt smidigt.

Projekten som fått ta paus då? Sälja vintagekläder. Sälja vintagehattar. Sälja vintagetyger. Och sälja vintagematerial. Just nu känns det som att de här lagren äter upp mig lite, så då behöver det säljas. (En idé var att vara med på vintagemässan i Malmö den här helgen, men jag orkade faktiskt inte.) Jag hoppas på en lång julledighet.

Istället för att hänga på vintagemässa idag har jag ägnat mig åt afternoon tea på Svaneholms slott i charmerande sällskap. Ibland är det behovet större än nya vintageklänningar (tro't eller ej).

About what's happening in November. I'll participate in a small exhibition about brave fashion the next couple of weeks, working on a simple silk blouse, buying even more fabrics, looking forward to Colette Patterns new magazine, getting my shears sharpened and drinking after noon tea instead of visiting the vintage fair.

Tyger från Paris

Senast jag var i Paris var jag ju lite besviken på tygshoppingen - även om typ 9 meter ull följde med hem - och jag tycker fortfarande det är svårt att hitta rätt. Den här gången besökte jag tygaffärerna både i andra och artonde arrondissementen. Artikeln i Threads var till stor hjälp (en kortversion finns här) för att hitta nya butiker. I andra arrondissementet finns massa oftast ganska exklusiva tygaffärer; en del säljer till privatpersoner och andra till grossister. Här är mestadels ull, siden och spets, det mesta säljs per metervara och är stundtals så dyrt att man drar efter andan - broderad spets för 200-300 euro per meter? Det kräver sitt tillfälle!

Nedanför foten av Sacré Coeur i artonde arrondissmentet trängs tygaffärer, turister och ficktjuvar i några få kvarter. Merparten är coupons, det vill säga stuvar. Oftast på tre meter, men ibland på fem eller en-och-en-halv meter. Tygerna ligger packade som sardiner i stora lårar, täckta av meterhöga tygdrivor. Det finns galet mycket polyester, elastan och glitter, och galet mycket galna mönster. Tissus-Reine och Marché Saint Pierre är två varuhus i många våningar som framförallt säljer metervara, och det var på Tissus-Reine jag köpte så fin ull senast. Tyvärr var sortimentet ungefär det samma den här gången, så det blev ingenting köpt där. Istället hade tur med stuvarna på Sacrés Coupons au Gentlemn des Tissus och Tissus Moline men det finns dussintals andra.

Utbudet av tyg gör mig ganska fundersam. Det finns så galet mycket, och ändå väldigt sällan det jag vill ha. Rips i siden eller bomull? Eleganta (istället för galna) mönster. Mönstrad ull (inte bara rutig). Helt enkelt det som vintagekläder är gjorda av. En liten generalisering av det befintliga utbudet ser ut så här:

• 30% är fin ull, tänkt till herrkostymer och i sobra färger som grått, brunt och marint. Urflott som kostymer (förstås) men inte min tekopp. Svart också givetvis, men det finns redan så mycket svart i mitt tygskåp
• 30% är mönstrat sidentyg som jag överhuvudtaget inte kan tänka mig att klä mig i. Tänk galna abstrakta mönster i skrikiga färger. Ärligt talat har jag aldrig sett någon ha det på sig.
• 10% är tweed, som vi slarvigt skulle kalla chaneltweed eller chanelbouclé. Jag har förstått att många amerikanskor är fullkomligt sålda på att sy den typen av jacka; men det är inte min tekopp det heller. 
• 20% är beiget och brunt. Framförallt i polyester, men ull och bomull går också bra.
• 10% är sånt jag gillar. Fingrade en del på en sidenbrokad, men för 110 euro metern...

Men jo, det klart att det blev ett par meter som fick följa med hem den här gången också!

Sidenmoiré från en loppis, tillräckligt mycket för en liten blus. Tyget är lite torrt, så jag får se vad jag gör med det. För 5 euro var det ändå en rimlig chansning.

Jag har fantiserat om vit bomullspiqué i flera år, och nu sprang jag på en coupon på tre meter för 16 euro. Tjock och blank med fint fall. Samtidigt har jag någon inbyggd rädsla för vita kläder; jag är helt övertygad om att jag spilla ner mig fullständigt. Men eftersom jag inte spiller ner mig i andra färger, varför skulle jag egentligen göra det i vitt? En flott sommarklänning med ärm tänker jag mig i alla fall.

En annan coupon jag hittade bland mängderna är denna himmelsblå bomullssatin, mjuk som cashmere. Det kommer också att bli en sommarklänning, och jag undrar om det inte ska bli med cirkelkjol och dekorationer i svart soutage?

Och så den stora investeringen - två meter dubbelvävd sidensatin i påfågelblått, vävd i Frankrike för modehuset Lanvin. Köpt på Generaldiff som var ett fantastiskt trevligt ställe. En källare med coupons, en bottenvåning med siden och spets, och en övervåning som krävde att butiken stängde och personalen (urtrevlig) följde med upp två trappor till ullen. Fingrade lite på en ullbrokad, men var redan hopplöst förälskad i det här sidenet. En klänning med draperingar, vad kan det annars bli? Och ärm. Det kostade 35 euro per meter, vilket känns helt rimligt för den här kvaliteten, och dessutom vävt i Frankrike.

Man skulle kunna tro att jag genast skulle sätta saxen i nåt av de här tygerna för mitt nästa syprojekt, men det blev ett helt annat sidentyg jag plockade fram ur skåpet...

About where and how to buy fabrics in Paris, and where and what I bought: silk moiré from a fleamarket, white cotton piqué and skyblue cotton satin as remnants (3 metres each) and 2 metres of peacock blue silk satin, made in France for the fashion house of Lanvin.