Även om jag muttrat lite när jag varit i Paris har jag ju hittat helt magnifika tyger. Men London var bättre - och dessutom galet lätta att hitta. De flesta hade jag letat upp i förväg, men den bästa läste jag om i nån sån där gratisbroschyr som låg i lägenheten vi hyrde - det är nästan så jag börjar tro på ödet.
Berwick Street och Joel & Son Fabric. Det är allt man behöver. Och en stor plånbok. Längs med Berwick Street - en tvärgata till Oxford Street - ligger tygaffärerna på rad och hos Borovick Fabrics hittade jag mörkt kungsblå rips i bomull/viskos. Mitt drömtyg.
Jag älskar den här strukturen, och det kommer bli en helt magnifik klänning! Två meter tyg, två rullar sysilke och 800 kr fattigare åkte jag dubbeldäckare västerut, passerade Hyde Park...
... och klev av bussen i vad som kändes som en annan världsdel. Trängde mig fram på Church Street, bland polysterkläder, husgeråd och one-pound-stores tills couturetygshimmelriket uppenbarade sig. Joel & Son Fabric. Det är hur stort som helst. Det finns alla tygsorter du någonsin läst om men nästan aldrig sett i verkligheten. Siden, ull, paljetter, bomull - allt. Inte direkt billigt *host* och med ett pund som står i 13 kronor klarade jag inte av att spontanshoppa sidenrips för £89.90, även om den var fantastisk i färgen. Men nu när jag vet vilket himmelrike det är, kan jag ju rita mönster och sy toille hemma och sen beställa exakt vad jag behöver. (Fast snart, innan det tar slut...)
Generositeten på tygprover var stor; och väldigt snyggt och prydligt. Jag tror aldrig jag sett så mycket juvelfärgade tyger i ull och siden förr! Proverna från Joel & Son är till vänster. Påfågelblått eller påfågelgrönt?
Hög på tyg, men inte ruinerad, åkte jag buss tillbaka till Oxford Street och gick till MacCulloch & Wallis som jag sett så mycket fram emot. Men istället för stora lockande tygrullar hade de bara slarviga minimala tygprover hängande framme på några ställningar. Inspirerar inte mig (när priserna fortfarande är många många pund metern). Så jag gick till mitt sista stopp, Liberty. De flesta av deras tyger är för blommiga och gulliga för mig, men kvaliteten är en dröm. Och så hittade jag det perfekta - fortfarande blommigt men inte gulligt och romantiskt, utan vuxet och sofistikerat.
Blev expedierad av en mycket barsk person, som verkligen tyckte att två meter var för lite. Det tyckte inte jag eftersom det ändå blev 600 kronor (och det ska vara en snäv klänning!) Och så hittade jag ju en sån där jättekopp till kaffe (jag har letat i minst ett år!) och fick allting i ursnygg lila kasse. Sen kastade jag mig på en buss österut för att möta de andra och äta middag.
About February, that kind of disappeared in London, some illness, the coat going online, and very much at work. And February is so grey and dull - but with my birthday as the only brightness, and this year, a birthday that I was able to spend in London with my family. And it was spring in London!
No comments:
Post a Comment