En kappa blir till - How to make a coat

This post was originally in Swedish, with only a short summary in English. Since the coat is now (January 2016) being featured in Threads #183 it deserves a full translation!

Och efter den onämnbara magsjukan kom förkylningen. Det är nästan så jag undrar om den här kappan verkligen vill bli bloggad om?

And after the stomach flu you don't want to talk about came the cold. I almost wonder if this coat don't want to be blogged about?

I alla fall, i livet dubblerade jag yttertyget med mjuk och gosig shetlandsull. Allt eftersom jag sytt sömmarna klippte jag ner shetlandsullens sömsmån och pressade ordentligt för att inte få det så tjockt och klumpigt.

Anyway, for the bodice I interlined the outer wool with soft and cuddly Shetland wool. Once I sewn the seams, I cut down the seam allowances of the Shetland wool and gave it a good press to get rid of the thickness and heaviness.

Och satte i mjuka runda axelvaddar.

And attached soft shoulder pads.

Kjoldelen är egentligen bara fyra rektanglar - två fram och två bak med en total vidd på 3,5 meter. I sidsömmarna finns fickor - så klart! Jag la samman foder och ull (men ingen shetlandsull i kjolen!) och sydde ihop högst upp, och sen experimenterade jag mig fram till lämpliga veck. När jag hängde in den i garderoben hade jag djupa veck över sidsömmarna, men jag blev bara bred som en ladugårdsdörr av det. Istället la jag djupa motveck fram och många små bak och inga alls över sidsömmarna. Det tog ett bra tag att få ordning på både antalet veck och djupet på vecken för att få det att matcha alla sömmar - nackdelen med prinsessömmar - och ytterligare ett bra tag att sy fast det.

The skirt is really just four rectangles - two in the front and two in the back with a total width of 3.5 metres (3,8 yards). Obviously, I inserted pockets in the side seams. I attached lining and wool together (no interlining in the skirt!) and then experimented with different pleats, working on the stand. When I put the coat to rest in the wardrobe I had deep pleats over the side seams, but it only made me look like a very wide person. It took me quite a while to sort out both the number and depth of the pleats to match up all seams - the disadvantage of princess seams - and another while to sew them together.

När man har många sömmar att matcha tycker jag det är lättast att först sy fast över sömmarna, och gärna med extra långa stygn. Då är det inte så farligt att sprätta upp ifall tygerna glidit isär. Eftersom jag hade så otroligt många lager och det var otroligt tjockt, gled lagren mycket mer än vanligt. Det krävdes både tråckling och nålar för att få till matchningen av sömmarna (och ett par försök med en del sprättande emellan).

When there are many seams that need to match, I find it easier to first sew just over the seams with long basting stitches. Then it's not so bad to un-pick it if the fabrics have slided. Since I had so many layers of fabric and extremely thick, the layers slipped more than usual. It needed both basting and needles to match up all those seams (and a great deal of un-picking...).

Här ser ni tjockleken... Men min Bernina, hon bara stretade på och producerade lika jämna stygn som vanligt.

Here you can see the thickness... But my Bernina just kept going and made as even stitches as usual.

Sen graderade jag midjesömmen och korsade fast lagren uppåt, för att få så lite bulk som möjligt.

Then I graded the waist seam and catch stitched all the layers to reduce as much bulk as possible.

Mina största bekymmer var foder och infodringar. Fodret klippte jag till och sydde fast redan innan kappan åkte in i garderoben, och det är helt fel väg att gå. Foder gör man när resten är klart, för det händer så mycket på vägen. Fast jag använt samma mönsterdelar till fodret som till ullen - och dessutom sytt in ullen en hel del! - var fodret lite för litet. Jag fick skarva i ärmarna...

My biggest trouble was the lining and facings. I cut the lining and sewed it together before the coat took its break in the wardrobe, and that's the wrong way to do it. You do the lining when the rest is finished, because so much happens on the way. Even though I used the same pattern for the lining as I did for the wool - a fitted the wool and made it a lot smaller - the lining was to small. I had to lengthen the lining in the sleeves...

... och jag fick skarva mitt fram eftersom jag inte fick till mina tänkta infodringar.

... and in the front because I messed up my facings.

Jag kunde inte få till hur det skulle se ut när jag kom till kjoldelen. Var skulle jag göra av infodringarna bland alla vecken? Skulle jag sytt fast infodringarna innan jag veckade - men jag kunde ju inte gärna ha sytt fast infodringarna innan livet och kjolen var ihopsydda? Jag begriper det fortfarande inte. (Antagligen skulle jag inte haft så djupa veck fram att de nådde ända fram till mittsömmen...)

I couldn't get the facings right for the skirt. Where would I put the facings between all the pleats? Before I pleated it - but then it would be rather difficult to attach bodice and skirt. I still don't get it. (Perhaps I shouldn't have made so deep pleats; they do reach all the way to the front seam.

Istället ägnade jag mig åt många timmars handsömnad - först korsa fast inviket och sen stabilisera kanten med stygn som inte syns på vare sig avigan eller rätan, och till sist stoffera fast fodret. (Det här hade ju inte gått att göra i något annat än tjock ull, där man kan gömma tråden liksom inuti själva tyget.)

So instead I spent lots of hours to hand sewing. I first catch stitched down a small fold (the seam allowance really) and then I made a version of a prick stitch that not visible from any side (this is only possible in thick wool, where you can hide the thread inside the fabric so to speak) and finally fell stitch the lining.

Och så var ju fodret då för kort i midjan (också helt obegripligt) och fick skarvas. För hand så klart. Det är tur att jag gillar att sy för hand, men det tar ju tid...

And somehow, the lining was to short in the waist (rather incomprehensible) and had to be lengthen. By hand of course. I'm lucky to enjoy sewing by hand, but it do take time...

Sen kom knapproblemet. När jag sytt fast knapparna snyggt och prydligt genom foderdelarna så att inga stygn syntes i ullen så drogs ju hela kappan isär. Jag försökte på tusen olika sätt (eller kanske tre) men lyckades inte. Därav pyntet...

My next challenge was the buttons. When I had attached them neat and tidy through the lining and interlining - no stitches seen on the front - the strain on the buttons made the fabrics swift. I tried a thousand different ways (or perhaps three) but didn't succeed. Hence the trimming...

Jag sydde fast knapparna för fjärde gången genom ull och foder och hela härligheten och för att dölja stygnen sydde jag fast soutacheband. En rad på vardera framstycke, och så runt halsringningen. I ärlighetens namn blev det pricken över i:et - överdelen var lite väl enkel utan. (Jag hade så klart kunnat säga att det var en del av designen från början, men se det var det inte.)

I attached the buttons for the fourth time through all layers of wool and interlining and lining and to hide the stitches I added soutache braid along centre front and neckline. To be honest, it really became the finishing touch - the bodice was a bit too plain without. (Of course, I could have said it was a design feature from the start, but it really wasn't.)

Dessutom sydde jag fast några extra tryckknappar för att den ska hålla sig där den ska - men ändå drar sig tyget lite mellan nedersta och näst nedersta knappen. Jag kan inte riktigt förstå varför; det är inte att den är för snäv utan det är någon annan lustighet jag åstadkommit.

I also attached some snap fasteners to keep it where it should be - but there still is some pulling between the lowest and second lowest button. I can't quite explain why; it's not to small so it some other silliness I've made.

Till sist - fållarna. Först korsade jag upp 3,5 meter ulltyg och sen sydde jag upp 3,5 meter foder, också för hand.

Finally, the hems. I first catch stitched 3,5 metres of wool and then prick stitched 3.5 metres of lining. All by hand.

Fodret fäste jag med tränsar i ullen vid sömmarna.

I made a french tack to secure the lining to the wool at the bottom.

Puh! Många meter handsömnad, många bilder och till sist färdig!

Whew! Many metres of hand sewing, lots of pictures, and finally done!