Vintagemässan 2013

Det har gått ett par veckor sedan Vintagemässan i Malmö. Jag har återhämtat mig, även om jag fortfarande håller tummarna för att den sista affären inte är färdig än... Mässan var alldeles alldeles underbar.

Förra året var det svettigt och trångt (och alldeles underbart) på Tangopalatset så i år hade mässan flyttat några hundra meter till Amiralen. Mycket bra idé! Jag åkte ner både lördag och söndag - man vet ju aldrig vad som kan dyka upp. Även det visade sig vara en mycket bra idé! På lördagen hade jag nöjet att lyssna på gulliga Elsa Billgren som pratade vintage med sann passion, och dagen efter pratade Emma Sundh om vintagefester - bådas bloggar läser jag flitigt så det var ganska trevligt att få se dem på riktigt också. Men framförallt tittade jag och njöt av - och handlade - vintage!

På lördagen hängde jag med Bodil bland hennes hattar och köpte lite hattflätor, flor och knappar, och hjälpte till att datera ett par av hennes grejer. Vi brukar ses på Degeberga samlarmarknad plus att hon är gullig nog att rota i sina lager när jag mailar henne på jakt efter något särskilt.

Dessutom köpte jag en neglige i svart nylon. Ganska så underbar faktiskt.

Det var oväntat svårt att hitta kläder till mig, mest för att jag inte kan min storlek längre. Men jag har slutat äta mjöl, och skurit ner väldigt mycket på min sockerkonsumtion. Jag är uppvuxen med förmiddagsfika, eftermiddagsfika och kvällsfika. "Systrarna P fikar ihjäl mig" har min svåger påstått vid nåt tillfälle. Men nu har systrarna P sagt bye bye till det där - och bye bye till en massa kläder (och för all del hello till gamla pärlor som fått komma fram ur gömmarna igen). I alla fall, när man gör det, då händer det grejer med kroppen. Och jag är van vid att på några sekunder se om en klänning kommer att passa mig - helt plötsligt fick jag ju prova och ha mig. Mycket för stort, en del för litet, och jag var lika förvånad oavsett resultat.

På söndagen hade jag med mig V och då började det rassla till i kassarna. V köpte en urflott klänning från Balmain i greige crêpe och jag drömde om blå tyll...

Nej, jag är verkligen inte photogénique. Men
klänningen är SÅ FIN.

Problemet var att klänningen bara var med som skylt, men jag fick prova ändå. Och den satt som en smäck... På insidan hade den forna ägarinnan skrivit alla baler den varit på; den första var Amaranten och gissningsvis hennes debut. Jag och butiksdamen bytte nummer och visitkort och hon skulle fundera och återkomma till mig. Det har hon tyvärr inte gjort ännu, och jag tänker ju besöka hennes butik i Höllviken i sommar i vilket fall som helst, men oj vad den där tyllen hade varit fin hemma hos mig... Provade ett par aftonkappor hos henne också och vill verkligen ha en - fast i påfågelblått dupionsiden och med mer midja. Sömnadsprojekt nummer ... 58?

En parantes - brudklänningen till höger är new old stock
med prislappen kvar. 5900 kr stod det på den. Klänningen är
från första halvan av 1950-talet (skulle jag tro). Om den var
från just 1950 skulle det innebära ett pris på 105 000 kr i dagens
penningvärde. Om den var från 1955 lite mer modesta 75 000 kr.
Fantastiskt.

Jag provade hattar hos underbara FN92. Inte vintage, men saker kan ju faktiskt vara fina ändå. Gillade verkligen att ha ett fågelbo på huvudet! Något liknande får det bli en dag.

Ska jag vara helt ärlig blev jag helt betuttad i FN92 och de som jobbar där. Jag har ju varit i butiken i Köpenhamn flera gånger och suktat, och nu blev jag som förälskad i allihopa och ville mest bli en del av deras familj.

Liane (som fixar baktill) var som förhäxad av min brosch på lördagen och på söndagen nöp hon mig vänskapligt i rumpan. Pauli (som fixar framtill) äger hela kalaset. Den här typen av fantastisk service gav de till alla i dagarna två. Åh...

Mer eller mindre på vägen hem gjorde jag helgens stora inköp - en tvådelad klänning från Frankrike; i tjock härlig bomullsrips. Den är helt omöjlig att fota på klädhängare; jag ska försöka få till en bild med mig i vid tillfälle. Jag trodde ALDRIG (se fikaavsnittet ovan) att jag skulle komma i den, men jo då. Nu saknas ju visserligen dragkedja i livet, men det är ju en petitess.

Jag skulle tro att den är från 1948-1950. Längden och modellen är så mycket New Look, men att den skulle vara så tidig som 1947 (när den dessutom är från Nice och inte Paris) tror jag inte. Men -48 eller -49 gav sig nog ateljéerna utanför Paris på den nya stilen...

Bara två bilder till, från FN92... Deras UNDERBARA 1950-talsklänningar och så jag i hatten igen.

Fast de där rosetterna i midjan hade både jag och klänningarna
klarat sig utan.

Den här bilden la FN92 upp på sin Facebooksida. Jag är så mallig över det.
(Och för att jag för en gångs skull inte ser helt o-photogénique ut!)

Bilderna på mig har snälla V tagit, den sista kommer som sagt från FN92 och resten av mig.