Siden, sammet, lila, brunt

Idag går en av mina mest trogna kunder på bröllop, och det klädd i Stina P. Tygerna var underbara, men en fantastisk utmaning att arbeta med - crêpe satin siden som var så tunt och slinkigt att det räckte med en nysning i rummet för att det skulle glida, och en tjock och lurvig bomullssammet som under pressarfoten rörde sig i alla tänkbara (och några otänkbara!) riktningar när luggen pressades samman. Lösningen för båda var så klart tråckling. Varenda tygdel fick tråcklas innan den kunde sys på maskin.

Sammeten fick till och med tråcklas diagonalt för att den skulle hålla sig still!

Men resultatet av denna ändlösa tråckling blev strålande, och värt vartenda stygn!

Tung, svepande chokladbrun bomullssammet,
och pösig luva.

Kolla vad fint sammeten faller! Och så
mörkt lila viskosfoder, i exakt samma färg
som klänningen. 

Capen stängs med snörmakeriknäppning. (Det ser lite snett ut, men det är
för att bilden togs en tidig morgon efter en lång natts syeri.)

Hjärtformad urringning, många våder och smalt
skärp med strass.

Djup ringad bak i en mjuk v-form.

Livet är fodrat med samma viskosfoder som i capen (färgerna är nästan
identiska, och ändå är de köpta på helt olika ställen!). Inte lätt att få det här
slinkiga tyget att uppföra sig...