En dröm i magenta

Supertrevliga A kontaktade mig i somras och ville prata kläder i största allmänhet och ullkjol i synnerhet. Gärna tyckte jag! Idag lämnade jag över den färdiga kreationen; en dröm i magentafärgad ullcrêpe. Jajamen, tyget jag köpte i Paris - det var bara en sån perfect match till A...! Plus att jag lyckades skära till kjolen så att resterna kan användas till en pennkjol till mig själv. He he.

Vi enades om en kjol med lagda veck och massa vidd och så där vintage-lång nedanför knät (inspirerad av min älskade cashmerekjol). Inte mycket mönsterkonstruktion att tala om, men desto mer provvikande och matematik för att få ordning på vecken.

Ullen förbereds med strykjärnet på max, massa ånga och blöta dukar. Det gör
att ullen krymper nu och inte när den utsätts för fukt och värme framöver...
Att krympa ull gör sig bäst kvällstid med öppet fönster för att inte få värmeslag,
och gärna med trevligt sällskap - Engelska antikrundan till exempel.

Härligt när fodret matchar blommor och väggar! Det var verkligen färgterapi
att få sy i den här lysande färgen. 

Vecken läggs efter markeringar i fodret, och tråcklas noga
på plats. Crêpe made in Italy är vävt i stadkanten. 

Linningen, med kamelhårskanvas i för stadigheten, formas med mer fukt
och ånga. 

Handpiquerat blixtlås mitt bak.

Fickor ska det vara förstås. 

Kjolen och vecken får extra stöd och omph av fodret. Hake och hyska i linningen.

Färdig! Älskar färgen, älskar modellen. Älskar ull!

Jamen så klart - en sån här kjol kräver ju snurr!