Dior i Damernas Värld 1948

Dior är ju ständigt återkommande hos mig, och jag tröttnar visst aldrig på hans kvinnliga och urvackra kläder. När jag som vanligt stod och rotade bland Bodils skatter hittade jag en Damernas Värld från 1948 med Dior-special. Hon ville så klart inte sälja den (det hade inte jag heller gjort) men däremot erbjöd hon sig att kopiera upp den - så nu har jag större delen av tidningen ändå.

Dior slog ju igenom med buller och bång i februari 1947, och till hösten 1948 var Dior kungen av Paris, och kejsaren av mode. Inte konstigt att Damernas Värld gav honom sida efter sida!

"Dior är ett magiskt namn, ett Sesam till modets förtrollade trädgård. Hans succès har varit stor och världserövrande och han fortsätter att behålla sitt grepp över modet trots att hans konkurrenter gör vad de kan för att ta livet av honom. En uppvisning hos Dior är också en uppvisning i triumf och framgång, segergudinnor i taft flyger genom salongerna, framgångens vind fläktar i kjolarna. Och det gör förstås sitt till för att berusa en och övertala en att detta måste vara vackert. Men det är inte suggestion, det är verkligen vackert, jämnvackert utan en enda riktigt ful sak tvärs igenom mammutkollektionen på 150 plagg." Man skulle kunna tro att det är jag som skrivit det, så euforiskt skrivet är det!

Gruau - som ritade så många av Diors reklambilder - stod för framsidan.

Skisser och foton blandas, tyvärr i svart-vitt. (Det är sånt här som gör att jag måste påminna mig själv om att man inte levde i svart-vitt "förr i tiden" och att kläderna faktiskt kunde vara i färg... Om aftonklänningen till vänster (i svart) står det "Cyklonlinjen är nog vacker men opraktisk för den som vill sitta." Vi ska alltid vara så praktiska i det här landet - varför skulle man sitta i en aftonklänning?

I texten kan man läsa att Diors klänningar genomgående är gjorda i två delar, eftersom kjolarna är så tunga. Jag är inte förvånad.

Det här är en av de absolut vackraste klänningar jag vet. Kragen hör ni, kragen! Annars kan man läsa att man tjänade 300 kronor i månaden som mannekäng hos Dior. Om jag får rätt på alla valutaomvandlare skulle det motsvara cirka 3000 kr idag. Det blir man inte rik på. 

I samma tidning skriver Mai Santesson och Marianne Höök om "Hur var det i Paris?". "Efter förra kriget klädde kvinnan ut sig till gosse, och mannen var nöjd, nu överdriver hon sin kvinnlighet och mannen protesterar. Gamle Sigmund skulle kunna säga mycket om den saken." Så kul! Och så avslutar de med ytterligare svenska praktikaliteter, kursiverat så att vi verkligen ska förstå att nu är det allvar: "Uppvisningskläderna är att anse som skisser till modet, när överdrifter och reklameffekter skrapats bort dyker idéerna upp i vår goda, svenska konfektion, som ändå är vad vi har att lita till."

Jag vill ändå ha en aftonklänning i cyklonlinjen...