En stor besvikelse

För ungefär ett år sen var jag ganska till mig i trasorna över utropen på Stockholms auktionsverk, när de körde vintageauktion. Nu är det säsong igen, och Bukowskis är först ut med Fashion & Diamonds. Nu heter den ju Fashion och inte Vintage, men kategorin heter Vintage, och det är ju bara ett stort hittepå. Det finns mer vintage på Erikshjälpen än på auktionen, som i stort sett bara är second hand. Fy så besviken jag blir!

Inte ett enda plagg från 50-talet, och bara något enstaka från 60-talet. Ingenting från NK:s franska eller Märthaskolan eller ateljésytt i största allmänhet. Jag har i ärlighetens namn svårt att förstå vad ett par espandrillos har att göra på en auktion, sak samma att det står Hermès på dem.

Fast jag är inte förvånad. I höstas läste jag en artikel i DI Weekend om vintage, där det står:
Ägare av svenska vintagekläder gör sig icke besvär hos de stora auktionshusen, inte ens om plaggen är gjorda av anrika modehus som Katja of Sweden, NK Franska Damskrädderi eller Märthaskolan. "Vi tog in de märkena i början, men de sålde inget vidare" säger Johanna Fock [intendent på Bukowskis].

För mig är det obegripligt att en Ralph Lauren-klänning som ser ut att komma från Flash skulle sälja bättre än en klänning från Märthaskolan - men för mig är det ganska mycket med svenskar och kläder som är märkligt.

Erik Lernestål, Livrustkammaren, CC-BY-SA

Den här urläckra saken bars av prinsessan Margaretha, fru Ambler på 1950-talet, och är sydd i sidencrêpe. Draperingen har en blytyngd fram för att få rätt fall. Jag såg klänningen live på utställningen Kunglig Vintage för ett par år sedan, och bilden kommer från bildarkivet som bland annat Hallwylska och Livrustkammaren delar - där det vimlar av vackra bilder med creative commons licens!

Ingenting jag vill ha? Jodå, det fanns ett par glittrande broscher från Christian Dior jag hade kunnat leva med, men det lär det inte bli något av, för kroppen längtar efter sol och vila.