Med tanke på den låga bloggfrekvensen i mars skulle man kunna tro att jag varit bortrest större delen av mars, men riktigt så bra var det inte. Däremot är en hel vecka med sol, luft, horisont och inte så mycket mer verkligen inte att förakta - det var mer underbart och mer välbehövligt än jag trodde.
Första lunchen på hotellet (som också visade sig bli i stort sett alla dagars lunch) - kall gazpacho i skuggan av ett parasoll.
Stora orörda stränder, vita låga hus och en väldigt blå himmel. Det ser faktiskt ut som i resekatalogen på Lanzarote.
En hel kanna kaffe - med varm mjölk! - till frukost varje dag. Och helt oväntat champagne en morgon.
Efter det en lång runda längs med strandpromenaden.
Horisont, horisont, horisont...
Dagarna spenderade jag sen på solstolar i trädgården eller på terrassen, med en eller annan bok eller helt enkelt med att bara titta på horisonten. Det finns nog inget vackrare, eller mer lugnande för själen.
Det var precis vad jag behövde.
(Att jag sen blev apförkyld två dygn efter hemkomsten och all energi och goda förutsättningar bara rann ur mig är skälet till bloggtystnaden. Mängden bitterhet som det innebar är det inte lämpligt att dela med sig av.)
No comments:
Post a Comment