Tillbaka

Ibland händer det saker som man inte riktigt tror ska hända. Efter några dagar visar det sig att det faktiskt inte händer heller. Därav den kompakta tystnaden här (men jag trodde faktiskt inte att det gått mer än TVÅ veckor?!). Hur som, inget akut behov av nya skor den här gången.

För att känna att jag i alla fall är på rätt väg:

Burda-omröstningen har till slut stängt, men ännu inget resultat meddelat. TUSEN TACK alla ni som röstade på mig, och VÄLKOMNA alla som hittat hit tack vare den. (Det är ett ganska dåligt välkomnande att inleda med många dagars tystnad, jag vet...)

Dior-kavajen går framåt. Den här helgen är det dags för pressning och foder. Den ska ju trots allt till Paris om en månad...

För att få ordning på mig och helgen började jag med en lång promenad fylld av ljus och horisont. Det gäller att passa på innan mörkret. Och medan jag stod där och fotograferade horisont tvärnitade en liten farbror på cykel och undrade om jag behövde hjälp med att få med en så sportig kvinna på bild. Eftersom jag aldrig nånsin förr blivit kallad en sportig kvinna tackade jag förtjust ja.

Ett sällsynt bevis på att jag någon gång har på mig byxor.

Sometimes things happen that you don't think are going to happen, and then it turns out that it's not actually happening either. But welcome all new readers (thanks to the Burda competition; although no winners have been named yet), and sorry for my long silence. Now it's all about getting back on track, with a Dior jacket to finish before Paris, and with some help from light and the horizon. And a rare evidence of me in trousers.