Under hösten har SVT visat von Svenssons kläder som handlar om hur svenskarna klär sig. Ganska intressant (Men som vanligt med svensk tv om mode måste man ha med lite "lustigheter". Suck.) och halvtimmesavsnitten är perfekta att titta på som middagspaus. De finns på SVT Play några dagar till för den som vill se.
Det bästa så här långt är intervjun med Alexander Bard i avsnitt 4 som pratar om skillnaden mellan mode och stil - och vi har samma syn han och jag. "Svenskarna har väldigt svårt att odla stil men väldigt lätt att ta till sig mode" - man konsumerar modebloggar, modetidningar och kläder i en väldig hastighet för att hänga med och vara rätt och inte sticka ut från mängden. Modeindustrin producerar kläder i lika hög hastighet, där kollektionerna hela tiden modifieras lite grann, så att man måste köpa för att inte se gammalmodig ut, så svensken handlar och handlar för att inte vara annorlunda än alla andra.
Det låter - förutom att resultatet är tråkigt - väldigt tidskrävande att hela tiden försöka komma ikapp en industri som bara matar ut det ena polyesterplagget efter det andra. Dyrt. Och var finns personligheten och känslan? Jag ryser bara vid tanken på att sätta på mig en outfit, inte för att jag själv tycker den är snygg eller för att den passar in på dagens humör, utan för att någon annan (modeindustrin) har sagt att den är rätt och inne.
Och så avslutar han med "visuellt riktigt smarta människor, de hittar och odlar en stil och det gör dem intressanta". Jag är inte helt säker på vad det betyder egentligen - förutom att jag är visuellt smart och intressant? He he. Men jag tänker att för en visuell person är också det egna visuella uttrycket viktigare än för någon som inte är lika visuell - och då är den visuella också mer intresserad av att hitta sin egen stil. Och de som hittat sig själva och inte är så himla ängsliga över vad som är normalt och vad alla andra tycker; tja, de är ju ofta ganska intressanta människor.
No comments:
Post a Comment