De sista stegen på en Dior-kavaj

När det nu fanns ett peplum som både såg ut och uppförde sig enligt önskemål, kändes det verkligen som att jag var på upploppet. Men det var ju det där med knapphål som jag gruvat mig över sedan jag började på kavajen. Hela syvärlden är galen i passpoalerade knapphål och det hade varit helt rätt på en kavaj med så mycket inspiration från Christian Dior, The New Look, 1950-talet och skräddad couture. Men passpoalerade knapphål syr man först - inte sist. Mina infodringar var insydda och nedklippta långt innan jag förstod att passpoalerade knapphål hade passat in. Maskinsydda knapphål var givetvis inte att tänka på så handsydda knapphål it is. Med hjälp av framförallt den gode Thomas von Nordheim och en handfull provknapphål senare (dubbelt ulltyg och enkel hårkanvas - precis som i kavajen) vågade jag mig på verkligheten.

20 minuter per knapphål ska det ta säger han (och 1 meter vaxad knapphålssilke är lagom till 2,5 cm knapphål) så den tiden fick det ta. Och paus mellan varje för att inte slarva och inte bli trött i ögonen. Det tog en eftermiddag, och jag är sjukt stolt över mina knapphål.

Alla knapphål sydda, och nu ihoptråcklade för att pressas.

Med tanke på att det här är första gången jag syr knapphål för hand är jag väldigt nöjd. Det är inte sååå olikt von Nordheims...

Ett annat orosmoment var fodret. Med tanke på hur många gånger jag sytt in kavajen fanns det inte på planeten att använda mönstret från 2012. Återigen vände jag mig till von Nordheim och eftersom jag började fantisera om att drapera så fick det bli så. Jag har ju sett hur man gör på project runway, läst en del hos Gertie och sett en underbar video från Dior (fast hur kan det stå 1939? Huset Christian Dior grundades ju först 1947?). Hur svårt kan det då vara att drapera ett foder? Min främsta tanke var att hålla ordning på trådraken. Lyckades jag med det, skulle resten ordna sig. Jag satte på kavajen ut-och-in på provdockan, använde ett polyesterfoder som beter sig väldigt likt ett viskosfoder, och började nåla.

Jag blev faktiskt lite chockad när taktiken fungerade! Det blev riktigt bra mönsterbitar att sy det riktiga fodret av. 

Fodret stofferades fast (fell stiching) och det är nog ett av mina favoritsömnadssätt. Det blir så himla fint! När framstycke och bakstycke var på plats - en del krångel och meck hade jag, men jämfört med mängden krångel och meck på resten av jackan kändes det helt överkomligt - satte jag i ärmarna.

Eftersom ulltyget har en helt annan töjbarhet än det väldigt stumma fodret var jag noga med att låta fodret vara lite för stort, och gjorde bland annat ett djupt veck i ryggen.

Fodret fäste jag i midjan, och sen fällde jag upp peplumet. Eftersom jag från början trodde det skulle vara mycket längre, vilket innebär att allt där innanför döljs snyggt och prydligt av ullcrêpen. 1,5 cm från kanten sydde jag med det som Claire B Shaeffer kallar running stitches (som mest är vanliga tråckelstygn; i det här fallet väldigt små på insidan av peplumet och som så klart inte går genom alla lager - på rätsidan syns ingenting.)

Längs den övre kanten på peplumet sydde jag fast ett ripsband, som jag i sin tur korsade fast i fodret.

Det näst sista jag gjorde var att sy i knapparna.

Trots att knapparna har lite hals i sig själva behövde de extra halsar för att ligga ovanpå knapphålen och inte i (den första sydde jag utan hals, med resultatet att knappen töjde ut knapphålet så att det inte låg slätt längre). Jag använde resterna av det vaxade knapphålssilket som jag sydde själva knapphålen med. 

(Så poetiskt med knappar i motljus!) Dessutom sydde jag i en hake och gjorde en träns längs ner på peplumet, så att det ska sitta riktigt slätt.

Och det sista - alltid det sista! - var att sy i etiketten. Stina P.

Och med det var ett två-årigt projekt slut.

Once the peplum was sorted out, I handworked my buttonholes, draped the lining, and put it in place; all by handsewing. I did the finishing touches on the peplum, put on buttons and closures, and finally the label that says Stina P. A two-year long project was done.