Frasande och skimrande

Vilken helg för StinaP! Samtidigt som det var slottsbröllop i Frankrike var det bröllop i Sverige - och dit gick M i en påfågelblå frasande sidendröm!

Inget foto i världen kan göra den här färgen rättvisa. Det är ett ganska mörkt turkos/påfågel/petrol/teal-färgat dupionsiden (det är mycket dupion nu), med otrolig lyster och djup. Och styvt och frasigt - kjolen står faktiskt av sig själv om man ställer den ifrån sig. Längst ner en bred bård i en silverbeige dupion; samma som skärpet. Klänningen har djup v-ringning fram och bak och når till strax nedanför knäna - min kund är en ståtlig amazon (och det är dessvärre inte min provdocka).

Jag brukar ju envist hävda att insidan är lika viktig som utsidan - så hur ser då min egen insida ut?

Jodå! Livet är fodrat med en ljusare viskos och med en smal infodring i ringningen. I midjan är kanten bunden med satinsnedslå, det som skymtar på sidan är fickorna, och längst ner på fållen sitter en bred tagelfläta, som hjälper till att hålla ute kjolens nästan 4,5 meter tyg!

Baksidans insida

Den viktigaste detaljen av alla - bandet som håller bh-bandet på plats!

För oss synördar - visst blir det galet mycket finare med hand-
sydda prickstygn än en vanlig symaskinssöm?(Och så undrar
jag varför det tar sån tid för mig att sy klänningar...)

Till sist en ny favoritbild på mig själv i arbete i ateljén (aka vardagsrummet).

Ja, så här stökigt är det. Jag syr fast banden som ska hålla bh-banden på plats, till vänster ligger kjolen till klänningen, till höger skymtar några toiller till en annan kund, och så lite struts och en provdocka med väldigt dålig hållning. Lady Valet har gjort ett bra jobb med den här klänningen - oj vad det är skönt att ha en bra provdocka igen! (Som ni ser har min dubbelgångare börjat kollapsa. Och störigt nog slutade inte hon med kolhydrater när jag gjorde det - det är därför hennes rumpa är mycket större!)